Evigt ung

Fem timmar av föreläsning var väl ingen höjdare. Fast egentligen var det inget fel på innehållet utan snarare på mig. Var inte på kolomn humör och kände mig varken daoistisk eller konfucianistisk. Har gått runt med ångest över hela mitt liv idag. Den ständiga tanken över vad det ska bli av mig? Jag tror att jag lider av en förlängd baksmälla. Dessa känslor kommer över en lite då och då. Framtid....blääääääää. Grejen är att jag fasar över att hamna på ett kontor där man jobbar nio till fem och inte känner någon mening med tillvaron förutom det lilla lyckorus av att veta att man får gå hem. Fast bättre än inget arbete överhuvudtaget. Nej jag tror att jag måste härifrån. Jag vägrar att nöja mig med något mittemellan och likgiltligt, oavsett vad Linda Skugge påstår. Givetvis ska jag rädda världen. Varför ska jag inte ha höga ambitioner och drömmar? Eftersom jag har varit lite low idag bestämde jag mig när jag var på apoteket och jag skulle se efter min alkoholprofil. Så jag gjorde ett test med frågor som typ: Har folk i din närhet påpekat att du dricker för mycket? Nope. Jag hade inget att oroa sig för, jag hamnade tom i den lägsta kategorin. Hejsan lådvin!

Jag ska flytta i övermorgon. Är jag så vuxen? Kom till insikt om detta igår, och hade inte packat något, så jag la ner massa böcker i en stor kasse och kände mig nöjd. Vet inte hur jag ska gå vidare. Försöker ju leva efter principen "Äger du mer än 80 ting äger tingen dig" Obs! Kläder räknas inte. Filmgalan börjar strax, med min favorit Lena Endre. Vilken närvaro den kvinnan har, för att inte tala om "grace".


Nu ska jag dricka kaffe och bli lycklig.

//Camillion Dollar Baby