Kempebra!

Vilken mysig måndagskväll det var…
Fick bara syn av en slump i tidningen igår morse att Jens Lekman och Erlend Øye skulle ha en liten akustisk spelning på Pustervik, för tydligen hade de lite tråkigt och var sugna på att lira lite. Små, improviserade spelningar blir alltid dom bästa.

Kommer dit vid åtta och det är jättemycket folk (är det alltid så mycket folk ute på måndagar?) Men stämningen är på topp och alla tar det soft, och jag köper ett glas rött och lyckas sedan även beställa en öl – på flaska.

Vi nio nån gång kom spelningen igång. Redan så fort Erlend öppnade munnen och ut kom den charmigaste norskan så var man ju såld!
Erlends sköna utstrålning, och leendet som dök upp med jämna mellanrum som var sådär lite blygsamt, kunde ha fått den mest frusna personen att bli alldeles varm. Alla som var där måste ha lämnat Pustervik med ett stort smajl på läpparna.

Försökte kolla in hans gitarrspels-teknik Grymt bra live, och om jag själv ska kunna bli så grym måste man ju lära sig av proffsen, det som jag förvånades var att han spelade så avslappnat. Hur gör man egentligen? Alla som vill lära mig är välkomna att höra av sig. Kunde inte spana in Jens ukulelespel så bra, för det var en pelare ivägen. Låten om brevännen Nina var för rolig, och Cold Swedish Winter är en underbar låt.


Mitt sällskap var heller inget att klaga på, tvärtom! (Bäst att ni läser detta nu Martin & Mette.) Vi fick ju faktiskt en liten men ack så oförglömlig dans med Erlend. Jag gjorde dessutom mitt bästa att bloggifiera Martin, som tydligen fått körkort. Har ingen koll på dig längre (lille) brorsan. Grattis!

Axel, fan va du köpte i baren. Fast du var soft, men lämna kreditkortet hemma. Det är farligt... Och vacker skönsång från dig hörde jag allt! Du tog ingen fin bild som du kan skicka över?

Ta det roligt (lugnt) /milla