La vita è bella

Jag känner mig som ett litet barn som går på upptäcktsfärd. Allt är spännande. Snö som glittar i solen, människor som passerar förbi, en cykel, äggvita funkishus och ett vackert klocktorn som gör sitt yttersta för att nå den klarblåa himlen. Naturen är vacker. Solen. Alla beklagar sig över kylan, isen och snön. Jag går och njuter, för att solen värmer och sprider harmoni i hela mig. Att gå till Willy's var ett äventyr och det var kul. För en gångs skull uppskattade jag den ädla konsten att gå och handla, jag gjorde inte massa chansningar och kom hem med en röd paprika för 15 kr, kaviar och digestivekex som jag vanligtvis gör. Jag fick tre fulla kassar med relativt kombinationsbara varor för det facila priset av 184 kr. Det var lätt värt uppförsbacken.

Fikade med Jicke och Peter. Alltid när vi fikar blir vi kvar i flera timmar, mycket längre än vad vi har tid med egentligen. Synd att Alessandra inte kom, fast ännu mer synd om Kris som fått inleda sitt 25:e år med någon form av magsjuka. Vi pratade mycket om samhällsstrukturer, alltifrån kommunism till friskolor, och då blir det lätt ganska långa samtal. Fick allt höra lite italiano också (Peter ringer hem för att få sin mamma att laga mat till honom). Seriöst så måste det vara det vackraste språket i hela världen! Jag måste erkänna också att jag ska sluta håna Peter lite (bara lite...) för allt hans tjat om att 16 bussen är så opålitlig, för det dröjde ett jävla tag innan den kom.

Ah la musique che io preferisco questo momento:

Jakob Hellman - Tårarna
Jeff Buckley - Lover, you should come over
Röyksopp - So easy
Damien Rice - Canonball
Shout Out Louds - Please please please
Patsy Cline - Crazy
Libertines - Arbeit Macht Frei
Bob Dylan - Sara
Martha Wainwright - Bloody mother fucking asshole


Ju mer man sett, desto mindre vet man.