alltid någon bob

Ännu en morgon att vakna upp i sin säng. Det får mig att undra hur jag har kunnat sova på alla dessa platser, alla obekväma dubbelsängar och bunkbeds. Underligast var nog den dubbelsängen i våningssängsformat i Byron Bay. Fast ganska bekväm vill jag minnas. Min säng klår dock alla andra. Den känns som en fluffig dröm, men lagom hård så man inte vaknar upp med en misshandlad rygg det första man gör när man slår upp ögonen.

Jag hade helt glömt av Bob Hund. Jag hittade efter att ha letat ett tag en bränd skiva med dem- Nu skall den lyssnas på. Gött.