? och *

Allt är väldigt flummigt. Vi letar efter symboliska beskrivningar av oss själva. Just nu känner jag mig själv som ett stort frågetecken och J är en astrix. Går inte att låta bli att fundera på hur det mentala tillståndet kan tänkas vara om man känner sig som en parantes, ett kolon, en punkt, ett utropstecken eller varför inte ett slash tecken. Jag skulle inte vilja må som ett citattecken, det måste innebära att man inte kan tänka själv.


Seriöst, den där Bright Eyes killen måste ju ha problem.

Visste ni att det finns en genre som kallas för genre. Denna genre visar genremotiv, alltså olika vadagsmotiv. Det är verkligen upplagt för missförstånd.


"The Ambassadors" av Holbein. Jag fastnade för den när vi såg på den idag i skolan. Enkel vid första ögonkastet, men så fort man lägger märke till döskallen får den ett helt nytt djup. Har ni vägarna förbi National Gallery så passa på att kolla in den.

Allt är förgängligt, remember that you are mortal.