hjälp!
Idag är det den 6 april och jag sitter och letar febrilt efter svar på vad jag ska hitta på i höst. Åh vilken ångest! Jag vill verkligen åka till italien och lära mig språket flytande men samtidigt vill jag åka och backpacka i asien. (fan att italienska inte är officiellt språk i thailand!!) Fast jag vill inte göra värsta standard efter-gymnasiet-resan och bara sola och shoppa kind of thing. Sedan är det ju det här med pengar också. Sedan ska jag kolla med hasti vad hon tänker eftersom vi länge tänkt resa ihop och jag har ingen aning om vad hon vill. Jag vill dyka och lära mig surfa och leva jävligt soft om jag åker ut och backpackar.
Italien, Italien hur ska jag lösa det? Jag vill inte ta massa mer csn just nu, jag måste spara dem tills den dagen jag blixten slår ner och jag kommer att få en uppenbarelse. Åh då kommer jag brinna för det och veta precis vad jag ska hitta på. Undrar om vi alla inte bara går runt och väntar på att bli frälsta? Så att vi kan kämpa med livet som insats för att uppnå fred/rikedom/bättre miljö/himlen eller vad det nu kan tänkas sig vara. Det som jag lider mest av är att jag känner mig pressad av den här jäkla samhällsnormen, att bli en del av systemet. Utbildning, jobb, familj och sedan lunka på i den vardagliga rutinen. Jag tror inte det passar mig alls! Men kan man klara sig även om man inte följer den noga utstuderande mallen?? Arbetslivet ska vi inte börja tala om. Vad är det? Jag är skitskraj för arbetslivet…
Kom på lite mer. Vill även till Paris och leva den Beauvoirska drömmen. JAg har sett massa tecken på att jag borde åka dit det senaste, och jag tror att jag skulle trivas väldigt bra. Sedan vill jag lära mig fotografera bättre, jag tror att jag kan bli riktigt grym på det och det gäller även journalistik. Åh så här mycket har jag aldrig avslöjat om mina planer förut, väldigt läskigt.
Sedan snöar det ute också…Vart är världen på väg?
Italien, Italien hur ska jag lösa det? Jag vill inte ta massa mer csn just nu, jag måste spara dem tills den dagen jag blixten slår ner och jag kommer att få en uppenbarelse. Åh då kommer jag brinna för det och veta precis vad jag ska hitta på. Undrar om vi alla inte bara går runt och väntar på att bli frälsta? Så att vi kan kämpa med livet som insats för att uppnå fred/rikedom/bättre miljö/himlen eller vad det nu kan tänkas sig vara. Det som jag lider mest av är att jag känner mig pressad av den här jäkla samhällsnormen, att bli en del av systemet. Utbildning, jobb, familj och sedan lunka på i den vardagliga rutinen. Jag tror inte det passar mig alls! Men kan man klara sig även om man inte följer den noga utstuderande mallen?? Arbetslivet ska vi inte börja tala om. Vad är det? Jag är skitskraj för arbetslivet…
Kom på lite mer. Vill även till Paris och leva den Beauvoirska drömmen. JAg har sett massa tecken på att jag borde åka dit det senaste, och jag tror att jag skulle trivas väldigt bra. Sedan vill jag lära mig fotografera bättre, jag tror att jag kan bli riktigt grym på det och det gäller även journalistik. Åh så här mycket har jag aldrig avslöjat om mina planer förut, väldigt läskigt.
Sedan snöar det ute också…Vart är världen på väg?
posted by cam at 11:24 fm
5 Comments:
jag berättar allt du vill om bologna bara du lovar att inte kalla mig axeman en enda gång till någonsin.
oroa dig inte, det är fler som inte vill fastna i standardmallen och som vill göra så många saker som bara går, på så kort tid som möjligt. Tips, skit i om det är the-thing-to-do, dra till thailand nu när du kan jobba och få råd till det. när du väl börjat plugga fo real finns det inga pengar över till semester!
bologna är trevligt. fast det är dåligt med träd och hav, det ligger bra också om man vill åka runt lite i italien, i princip bara nån timma från florens, verona, parma, och venedig. eh eh eh.. det kanske är bättre om du frågar så kan jag svara, jag har en cd med massa bilder som är bra också (eller bra och bra, dom är från bologna åtminstone) jag rekommenderar hur som helst en längre vistelse i staden. skolan jag gick på cultura italiana (det är den som man slussas till om man bokar vi avsita eller liknande) var väldigt bra. lagom mycket och trevliga lärare. som sagt. stan kryllar av studenter och det fanns rätt många uteställe, fast mest pubar i centrum, en del discon också, men dom flesta stora låg lite utanför. jag vill dock varna för en gränd som låg mitt i centrum och såg ut att vara specialkonstruerad för våldtäkter. nu i efterhand så minns jag så klart allt som jättekul men det var det ju så klart inte, det kunde va ganska segt innan/efter skolan innan kvällen så det är ett bra tillfälle att lära sig spela gitarr eller nåt liknande. just det ja, en annan sak som var bra var att det inte var en turiststad, det var rätt irriterande i t ex florens (där centrum var ganska småckat med turister från diverse orter). jaja, om du vill ha mer specifik info och se mina fantastiska bilder så kan jag köra en slideshow (ungefär som ross brukar göra med fossilbilder) fast då vill jag ha kaffe och kaka för besväret.
jag är inte så förtjust i smeknamn. axel känns bra. jag håller mig till det. jag är förresten inte särskilt thrilled över axl heller TÄNK PÅ DET OM DU LÄSER DETTA ALESSANDRA.
Jag tycker Axel är fint, sen finns det ju förstås en massa roliga varianter... Är mycket för smeknamn. Varför inte Splinter?
Egentligen vill jag bara säga till Camilla att hon borde kolla in sin mail, jag har skickat roliga saker. Gör det nu, annars kommer arbetslivet och tar dig!
Sen vill jag utfärda en allmän varning: Blanda inte kaffe och russin. Jag gjorde det igår, sen hörde jag min röst i mitt eget huvud och den lät som en smurf.
wow cam, axeman, det är ju så mycket bättre än axl. smeknamn är a o´ch o. från och med nu ska jag försöka byta ut axl mot axeman. du behöver inte fundera över dina planer mer. häng med oss till thailand i december så är allt löst, i höst stannar du här och underhåller mig så kan jag lära dig italian. ska du med på gympan idag? puss!!!
Skicka en kommentar
<< Home