Redan uppe i 100!

Så var långhelgen med valborg, kungens födelsedag och första maj förbi. Jag har faktiskt firat på ett eller annat sätt i dagarna fyra. Firade Linda lite mer i torsdags med picknick i vardagsrummet med sommardrink och paj för att sedan spana i Kristian Antilla som var spanvärd och bra live. En sak som slog mig var att jag fick för mig att han var väldigt lång och han gav ett sådant intryck på scenen, ungefär som en gotisk kyrka som nästan lyfter från marken, fast när jag såg honom smyga omkring på samma markhöjd som mig själv visade det sig att så var inte fallet. Han verkade mer normal, normallång alltså. Sedan kan också påpekas att vissa var fullare än andra, min kära vän orkade springa halva vägen hem vilket hon aldrig skulle ha gjort annars.

Fredagen var jag hos Maja i Masthugget, där jag åt minst 12 portioner av utsökt marängsviss. Ingen ångest över detta, för gör man matematisk uträkning av antal trappsteg samt höjdstigning i förhållande till 12 portioner glass, grädde och maränger så blir det inte alls så farligt. Undrar om det finns någon i Masthugget som har en trappmaskin? Den personen måste känna sig så dum.

Lördag var det Felix som stod värd för en mycket mysig kväll med en del bekanta och några nya ansikten och Morrissey stod för musiken. Precis som vi blev förvarnade om vid ankomsten så fastnade vi i hans hall i djupa diskussioner, denna kväll om onomatopoesi (ljudhärmande ord) för att bara nämna något.

Så var det söndag och äntligen valborg igen. Jobbade först några timmar och där talades det huruvida kungen var fräsh eller inte. Jag var väl i minoritet av de som tyckte att han ser pigg ut för att ändå fylla sextio, sportig som han är förstod jag inte alls vad de andra snackade om. På vägen hem sprang jag på cortegen och det var go stämning trots ihållande regn. Många verkar tycka att cortegen är lite för käck, fast jag tycker det var så roligt att se alla människor ute på gatorna som annars är nästan helt folktomma. Det är så Göteborg helt enkelt och hur kan man inte gilla det? Där sprang jag på Jonas, och det var tur för han sa att Oskar skulle gå med och spela nåt trumaktigt, och det var så kul att för en gångs skull känna igen någon i cortegen. Kvällen spenderades därefter inte i slottskogen som man skulle kunna tro utan hemma hos Jens där han och Saida bjöd på massa god mat och det måste alla ha tyckt med tanke på att jag efter ett tag inte såg någon mat kvar, inte en enda matrest ens. Mycket folk var det också, ja t.o.m 24 timmars arbetaren Olle kom dit till slut och blev ett glatt återseende.

Som ni ser har jag allt haft det riktigt gôtt den senaste tiden och då lättar ångesten över att ha flera hundra sidor kvar att läsa inför kommande tentan mycket mer behagligt. Leva i nuet ska ju uppmuntras när tillfälle ges.