tänk er vågor genom kroppen...eh

Så här i efterhand kan jag bekräfta att Alex faktiskt fanns. Däremot vill jag inte avskriva Johannas teori helt. Fast eftersom jag varit så nyfiken över hans existens hade jag inget mod alls att gå fram och säga hej. Undrar om det hade funkat att säga: Hej, så det är du som är Alex, vad kul att du finns på riktigt...! Bättre komplimang får man leta efter. Äh jag måste sluta upp med att fega mig.

Alex (lägg märke att jag tagit bort citat tecknena) och Jens gjorde också en mycket bra spelning igår. Elektronisk musik är svårt att beskriva fast ändå inte, för den är så gränslös. Jag tycker deras musik är ljus fast inte kall, och att den går i böljande former som cirklar och ovaler, snarare än vassa kanter. Kan låta svårbegripligt men tänk er själva att dansa mer mjukt. Man blundar och bara känner musiken. Synd att de inte spelade längre! Jag tog för givet att de skulle göra det, och det var ju dumt... Jag gillar att de är så engagerade i sin musik utan att de glömde av publiken, det gjorde att det berörde mer och inte bara jaha nu var det slut. Publiken var het. Olle ägde dansgolvet lätt.


När jag ändå är inne på ord som beröra...Det som jag bestämde mig för i efterdyningarna av min 20 års dag var att sluta med likgiltlighet. Detta fula ord, likgiltlighet. Svenskans fulaste ord, rent innebördsmässigt (till skillnad från vårtgård som bara är ett högst obehagligt ord) Jag tycker inte det är coolt att inte bry sig. Varför ska jag gå runt och låtsas att jag inte tänker eller inte blir berörd av vad som händer i min närhet? Det är det dummaste man kan göra. Kanske är jag inte alltid så modig som jag skulle vilja men jag nöjer mig inte med att erkänna mina svagheter som definitiva. Hellre sårad emellanåt än ständigt oberörd. Då känner man något åtminstonde.