ett år försent för förlåt

Ja, lite sent påkommet för sådant.
Det är allt jag har att säga om detta sedan länge avslutade kapitlet.

Det var först när jag vaknade upp på Majas golv som det slog mig hur full jag varit under söndagsnatten. Jag tror att det var den skumma drinken med kaffet och okänd mängd sprit som jag glatt klunkade i mig som var boven i dramat, eller Tequilan. Att då öppna ögonen till tonerna av Nicos these days gjorde susen och inte långt senare sitter man i solen på en parkbänk ätandes Amerikanska pannkakor med Joes äkta lönnsirap på från Egg & Milk. Samtidigt som man småpratar med en söt äldre dam med racer-rulator och tipsar henne att hon borde ägna sin lunch till att avverka dessa pannkakor istället för djupfryst mat som ändå inte levererats till henne som de borde ha gjorts. (Möjligtvis en liten diss till hemtjänsten - sorry Jo)

Att ta med icke lisebergare till ett kaninparty är alltid rolig, för de drabbas alltid av en smärre chock och undrar om de åkt utomlands där folket tappat förståndet helt, och Kalle, Ola och Erik uppvisade vissa apatiska drag av chock när de steg ut på uteserveringen. Kul.

Min i övrigt tunga, långa och bittra vecka där jag känt att jag inte fått den uppmuntran i arbetet som jag borde, la jag bakom efter att fått beklagat mig lite för både Kalle och Olle på King’s. Att se sin chef stupfull på dansgolvet hjälpte också till. Idag hade jag en mycket trevligare dag och gillade alla mina medarbetare mycket mer än på länge, men så jobbade nästan alla mina favoriter. Jag måste ge lite extra cred till Felicia, hon var för himla skön igår. Minns att vi utbytte lite schyssta komplimanger till vararandra innan vi skildes åt. Diggar henne skarpt.

Men efter sex långa arbetsdagar i förra veckan och så idag, så väntar nu lite härlig välförtjänad ledighet i hela två dagar och det ska bli så skönt, och värmen ja den håller i sig.