valdag

Det går en röd tråd i min tillvaro för närvarande. I läsandet om Platons staten och frågan kring individens frihet och samhällets bästa tog jag en, kanske inte välfötjänt paus men en sådan för att gå och rösta. Finklädd i kjol och blus och nyklippt frisyr flanerade jag till vallokalen och röstade för allra första gången. Det kändes större inombords än vad kanske själva upplevelsen var i realiteten, kanske var den folkfesten jag förväntat mig redan slut vid lunchtid? En röst är trots allt en röst, och jag kan inte låta bli att drömma mig bort lite och tänka att min röst kanske är den avgörande?

Ännu en vecka närmar sig slutet och full av nya löften till mig själv och lite pånyttfödd efter några dagars exkursion på en ö vacker som en dag. Ibland är det svårt att inte njuta när man får möjlighet att bada, sola och titta på stjärnorna och ha en fin vän som i vars sällskap man sjunger alla Lisa Ekdahl låtar man kan komma på. Att leva lite enkelt med stormkök och tält är inte annat än befriande under dessa omständigheter.