postensoulmates

Jag har aldrig känt starkare att jag är i Göteborg än när jag jobbar på Göteborgs postcentral. Det är den hemliga ingången till stadens arbetarsjäl. Jag och min kollega Curre konstaterade häromdagen efter lite mimikträning i våra vita handskar att alla som jobbar på posten är väldigt intressanta karaktärer. För större blandning på människor har jag sällan skådat, framförallt under julen. Den enda likheten vi har hittat är att alla är otroligt trevliga. I år är Jennie tillbaka och ordningen är därmed återställd. Visserligen var det väl bra att jag och Christine äntligen fick en syl i vädret förra året när hon inte jobbade, men vad kan egentligen slå de tillfällen när Jennie berättar om hur hon brukade spana på fåglar i sin trädgård som liten och de dramatiska konsekvenserna som följde när de sågade ner träden utanför hennes hus?