cappuccino-tider

En vecka har hunnit passera.
Jag har förutom spärrat mitt bankomatkort och letat fram en gammal sidenjacka från mormors Kinaresa även uppfunnit nya danssteg på Nef:s dansgolv med Josefin, köpt två par solglasögon bara för att upptäcka när jag kom hem att de inte har mörkt glas alls och därmed i princip oanvändbara, och spenderat alldeles för mycket pengar på Bengans.

Jag har också varit en delaktig till en fjärdedel i det nuvarande rekordet på Trival persuit-automatspelet som står inne på 7:ans gatukök, och flummat mig igenom ett quiz på Kelly’s eftersom vi missade de sju första frågorna. Det bästa, träffat vänner. Åh underbara vänner!

Idag blev det en fika på cigarrens uteservering med Christine. Aldrig fel med lite posten-nostalgi , vi tröttnar liksom aldrig på att diskutera detta. Som killen som sista dagen på posten nu i julas sa till Christine att han skulle ge henne en present, åh vad spännande tänkte vi och satt och filade på vad det kunde vara. Så visade det sig vara en kram hon skulle få. En liten lätt besvikelse måste jag erkänna (kanske allra mest jag), för en kram kan väl ändå inte klassas som en present..

Anyway, efter ett tag blev det lite kallt så vi gick och då blev Christine sugen på en glass. Så vi gick och köpte glass.