hey betty

Fredagkväll, så mycket kul som händer på stan. Mycket halloween tema har jag läst. Annars tycker jag att denna högtid eller vad man nu vill kalla den har gått obemärkt förbi. Ja, det skulle väl vara att jag har ett mycket bestämt minne av att jag krockade med Super Marios panna på dansgolvet på nef förra helgen då.

Visst är det typiskt att man blir sjuk när helgen närmar sig. Egentligen var det bara en fråga om tid eftersom det är i stort sett omöjligt att hålla sig frisk när man spenderar dagarna med barn som oftast har mer snor utanför näsan än inuti.

Så nu sitter jag hemma i morgonrock och har spenderat hela dagen med att titta på scrubs och grey's anatomy. Jag har fått en liten crush på sjukhusserier om man säger så. Har även sett på the office, och trots att det är underbart roligt är det också otroligt plågsamt att se på. Jag lånade båda säsongerna av Christine ..förra julen. Jag börjar få dåligt samvete att jag inte lämnat tillbaka den än. Ännu mer efter att jag hörde att hennes pappa börjat fråga efter den.

Eftersom ögonen börjar bli fyrkantiga har jag gått över till att läsa. Började precis med Åsa Mobergs 'Simone och jag'. Jag vet redan nu att jag kommer tycka om den. Annars håller jag på med '1984' men jag blir så trött så fort jag läst några sidor, även om den griper tag i en på ett sätt som gör en lätt illamående, speciellt när jag vet att det finns liknade platser som skildras runt om på vår planet idag.

Men ett ord som kanske allra tydligast dyker upp är grå. Boken verkar inte innehålla några färger. Varken i skildringen av staden, människorna som lever där eller den styrande storebror. Opposition i motvind och inte mycket hopp i all grått elände. Jobbig att läsa när det är kallt och allt mörkare ute. Nu har jag bara läst 150 sidor så kanske dyker det upp lite chockrosa eller slimegrönt de kommande sidorna? Det hade jag inte trott. att jag skulle sitta och önska dessa färger bara sådär.