3-2, 3-2

Yeees!
Jag vann över Jaque i pingis igen. Åh ljuva seger känns inte annat än guld. Fast det var jämnt, det kan jag erkänna, totalt vann jag bara ett set mer än honom, men det gör det till en änny större bedrift. Min nästa utmaning blir att spela tennis mot Nina. Vi brukade alltid göra det när vi var små, som en fix idé vi hade, för ingen av oss kunde spela tennis egentligen. Men det såg ju så häftigt ut, och lätt.

Sagt och gjort lånade vi min mammas läsvädretskort och traskade till GLTK där vi dessutom tiggde om att få låna några bollar, för inte hade vi tänkt att det var något som skulle varit bra att ta med. Sedan stod vi där och försökte oss på något som skulle se ut som tennis. Jag minns att vi var förvånade över att bollen flög så satans långt utan att man var riktigt beredd på det, eller beredd på att ta bollen snarare. Men visst, några bollar fick vi allt in men så skulle man springa också, planen var ju stor. För att inte tala om hur krångligt det var att serva, så det struntade vi i för det blev inget "spel" då. Men ändå trodde jag (och kanske fortfarande gör) att med bara lite mer träning skulle vi kunnat gå riktigt riktigt långt.

Nästan ett decennium senare, är det alltså dags att återuppväcka dessa glansdagar. Min spontana känsla är givetvis att mitt spel har utvecklats. Nina har de senaste åren bott i Barcelona, vilket borde gynna hennes spel. (Jag minns allt den stora bilden på Rafael Nadal på Place de Catalunya..) Med andra ord kan det komma att bli jämt. Ska genast gå och leta upp mitt gamla racket.