från pajas till man

Mitt uppe i våffelandet i köket hörde jag en låt med advance patrol och jag inser till min förvåning att jag är beredd att ställa mig i samma led som Josefin redan står först i. Till de som tycker om Gonzas dialekt och röst. Tänk vad man kan förvåna sig själv ibland. Inte länge sedan beklagade jag mig på samma man och tålde inte (förstod inte?) vad charmen skulle kunna vara.

På tal om Josefin så ringde hon mig för någon dag sedan och uppdaterade mig om hennes vardag i Paris. Hon ringde under ett ögonblick som jag var upptagen av att studera Michael Palins outfit i en bok om när han befann sig i Himalaya som en slags förberedelse inför min egna resa. För tillfället är han min största idol. Men engelsmän som dessutom har humor går inte annat än att älska. Andra skulle kanske spanat på den vackra omgivningen som höga snötoppar och djupa, gröna dalgångar men inte jag inte. Det jag såg var genomgående beiga chinos, mörkblå tjocka tröjor och ett par rejäla kängor. En och annan täckjacka syntes också till. Slutsatsen av min fältanalys är att jag nog ska investera i ett par bekväma kängor.

Jag läste om studentfesten i St. Andrews där Bill Murray festat loss och dessutom hjälpt till med disken efteråt. Jag bara tänker att det hade säkert varit lika kul om det hade varit Michael Palin som hängt med de norska studenterna, för de tävla trots allt i samma genre. Men många hade kanske inte tyckt att det varit lika coolt, men undra inte jag hade tyckt att det vore ännu coolare. Fast är Bill som sin roll i Rushmore är jag beredd att tänka om. Men vad jag hörde var han precis som sin karaktär han spelade i Lost in Translation. Så då får det bli Michael Palin trots allt.