fyndcam

Idag har jag fyndat! Det finns inget bättre än att fynda. På Weekday var det 75 % rea, vilket innebar att jeansen jag köpte på 50 % rea förra veckan nu var 100 kr billigare, vilket Linda glatt påpekade för mig igår. 

Hursomhelst traskade jag mig dit och hittade ett par jeans, i ren 70-tals hippie stil à la Kate Hudson med hög midja och utsvängda ben med pressveck. 50 kr fick jag betala, så jag passade även på att köpa en rutig duffel, även den för 50 kr. Får se om den kan funka. När jag tänker efter så hittade jag senast i torsdags en jättefin blus på H&M för bara 29.50 kr! I'm on a roll! 

Fast ja, min dag började ganska trist när jag vaknade upp med att få ett brev från försäkringskassan som kräver tillbaka hela mitt bostadsbidrag från holtermanstiden. Skamligt, försäkringskassan! Trots det gör det lite ont i mig, för det känns som de inte tycker om mig längre. Nä, nanda jao!

kallt

På vägen till biopalatset cyklade jag längs Fattighusån, vägen som är översvämmad var och varannan dag dessa tider. Jag såg änderna eller ankorna - jag lär mig aldrig riktigt vilka som är vilka - ligga där och plaska under månskenet. Jag kunde inte låta bli att fundera på om de verkligen kan tycka det är skönt att ligga där och plaska, fryser de inte? Visst, det är deras naturliga miljö men kanske upplever de en liten oskön känsla ändå och drömmer sig bort mot Floridas sköna kust. Jag blev i vilket fall inte ett dugg sugen på att sätta mig och doppa tårna i vattnet.

Jag och Pelle såg på Darjeeling Limited. Den var bra, precis som alla hade sagt att den skulle vara. Blev åter lite sugen på att åka till Indien igen, och på att åka lite tåg. Tur att man hör godstågen så bra härifrån så att man kan låtsas att man ligger i en sovkupé när man ska sova.

drömmen om den blåa cykeln

Jag läser på Axels blogg att han inte kunde sova inatt. Det måste varit något skumt med söndagnatten för jag och sov också dåligt inatt. Jag drömde mardrömmar hela natten, sådana mardrömmar där händelserna i sig inte är värst traumatiska, utan det är den där starka obehagskänslan som skapar mardrömmen men så är man alltid för trött för att inse att man drömmer och kan sätta stop för det hela. När jag staplade in köket i morse visade det sig att Josefin inte heller sovit bra under natten. 

Igår natt hade jag en mycket bättre dröm, att jag fått låna en cykel av Johanna. Den var blå och fjäderlätt, när man cyklade på den kändes det som man svävade fram. Men det bästa var att den gick att fälla ihop till storleken av ett paraply så jag kunde ta med den på bussen. När jag vaknade tyckte jag det var lite trist att det endast hade varit en dröm. 

Nu har jag dock kurerat mig från nattens påfrestning på bästa sätt, jag har haft suttit i min fotölj och tagit ett fotbad med lavendelolja, medan jag bläddrat i filmfestivalshäftet och till mitt förtret hittat flera nya filmer jag inte sett under tidigare bläddringar som verkar bra. Allt handlar som vanligt om ekonomi. 

hurtbulle

Om man för andra söndagen i rad, tar sig upp till skatås och promenerar en mil så är det rimligt att kalla detta en vana, nästintill tradition. Förra veckan var det bara jag och Josefin som lyckades pallra oss dit, men redan idag var skaran utökad med Johanna, Hasti och Linnéa -och en otroligt söt hund vid namn Ronja! 

Vi gick dessutom inte in på fel stig vid den kritiska delen alldeles vid Härlanda tjärns parkering och det resulterade i att vi fann en fantastisk liten stuga där en värmande brasa mötte oss. Så där satt vi och åt ostmackor, kaffe och chokladbollar. Chokladbollar som Johanna bakat när hon kom hem vid tvåtiden igår efter kvällen på Min bror och jag. Kings Head var som oftast på lördagarna odrägligt fullt, med odrägligt fulla människor likväl, så draget att gå över gatan och in till Min bror och jag var smått genialiskt. Inte bara det att lamporna där alltid tagit mig med storm var det elektrokväll med bra musik och trevligt folk, så förutom att jag spillde min (första) öl över min mobil var det himla bra.