Un bon idée

En idé, kanske finns det redan, men vore det inte käckt om det fanns en sida där man kunde gå in och spegla sig på? Typ mirror.com Med hjälp av teknikens fantastiska utveckling ska det då gå att sminka sig med hjälp av datorn. Sparar tid och plats på skrivbordet. Perfekt.

Sans bagage et coeur liberé

Jag missade precis sista avsnittet av Bachelor: Paris. Åh det som var så spännande, jag hoppas han valde hon som inte var från nashville. Han pratade mkt mer passionerat om henne än nashville bruden. Sedan kan man inte låta bli att fundera på vad som hände sedan, levde dem lyckligt för all framtid? Det är ju så kärlek fungerar, det står i alla sagor så det måste vara sant.

Har precis kollat på babel. Där berättade bla Zadie Smith, en mycket känd brittisk författare att hon skriver för att förebereda sig för framtiden, som en slags trygghet. Så ifall hennes man kommer vara otrogen kan han vara lite föreberedd i alla fall. Jag förstår verkligen vad hon menar med det, jag brukar också ibland försöka förbereda mig på vad som kan hända, genom att tänka det innan, som att folk dör. Inte så att man på allvar tror att man är mer förberedd på livets skeende men att man på nåt sätt är medveten om att något skulle kunna hända. Man tror att man ska slippa bli överraskad och det blir som en slags artificiell trygghet. En del överraskningar hatar jag, konstigt nog kan man uppleva många av dem på Liseberg. Ballonger, Åskoväder och Spökhotellet Gasten. Tänk att åka balder (99 % träkonstruktion) när det blixtar, vilken dödsångest!

Det stod i GP att programmet, alltså Babel också skulle handla om det mytomspunna författarparet Maria Wine och Artur Lundkvist. Fast det gjorde det inte, utan det var nästa vecka. Så det stod fel, kan det tänkas! Paret möttes en varm junidag 1936 på tåget i norra Själland. Jag älskar läsa om kärlekspar som hållt ihop i flera decennier utan att förlora sig själva någonstans på vägen. De flesta förhållanden brukar som bekant inte hålla. Nästa vecka.

Har varit på stan och Ub hela dagen. Jag och Johanna köpte glass på avenyn. Johanna köpte yóghurtglass på 7eleven och den var god, MEN i föhållande till min Lejonet & Björnet glass bleknar det mesta. Sedan att det var Rocky Road och Tuttifrutti sorbet gör inte saken sämre. Hellst av allt skulle jag velat ha en kula av varje smak, men faktum är att när jag köper glass finns nästan alltid någon choklad med i bilden.

Så var det Ub också. Jag börjar verkligen hitta där, vilket inte är helt lätt om man inte kan systemet. Fick äntligen tag på kanske världens tjockaste bok, den största jag åtminstonde har haft i min ägo, Arcitechture, from prehistory to postmodern, aka Trachtenberg.

Jag lyckades också låna ett nummer av konsttidskriften Paletten från 2004, som diskuterar nutidskonsten i Paris. Hur det är att vara konstnär i Paris idag, möjligheterna att nå ut med sin konst och hur instutitionernas roll ser ut idag. Det är några av frågeställningarna som diskuteras. Ser fram emot att läsa den, ska göra det så fort jag får tid. Intressant nog såg jag att det är min lärare i min nuvanrande delkurs som var ansvarig utgivare för det numret av tidningen. Det gör att jag gillar henne ännu mer, vilket jag redan gjorde eftersom hon har en extraordinär förmåga att kunna beskriva konsten vi går igenom och är tydlig och klar i sina redogörelser samtidigt som är noggrann att hela tiden påpeka att man inte låsa sig på konstnärers namn utan utgå från varje enskilt verk när man studerar.

Jag letade även upp hyllan där en bok av fotografen Henri Cartier-Bresson skulle finnas. Fast just där 98/47 skulle stå var det ironiskt nog tomt. Både 46 och 48 fanns men inte just den som jag skulle ha. Den var inte utlånad för det hade jag givetvis kollat upp innan. Det måste ju finnas tusentals böcker på Ub men just min var borta. Hur stor är chansen? Kan inte låta bli att fundera på vart den befinner sig nu, men det ska jag inte gå in på, det finns för många teorier.

Avslutar med att berätta att tenta nr två blev godkänd. Inte illa. Var dock bara 1,5 poäng från Vg, så helst skulle jag velat ha det, men man kan inte alltid få allt, ibland får man ju som sagt mer. Livet är hårt.

bild: Henri Cartier-Bressons porträtt av J-P Sartre, 1946

en dag i skräpkulturens tecken

Jag och Linus går in i den andra veckan av vår rock & roll diet. Sallad och cigaretter var planen. Under förra veckan rökte jag en cigarett och åt lite grönsaker, men att kalla det sallad är ta i. Tar nya tag och har idag följt upp gårdagens citron och marängpaj med en egenkomponerad chokladversion idag. Bra resultat. Btw, Josefin skulle kunna bli en grym nyhetsuppläsare, har vi just konstaterat. Har den melankoliska rösten som krävs och charmen givetvis.

Vit vecka med tre bommar

Sedan när blev det så svårt att dricka kaffe i sängen? Jag har kaffefläckar på mitt påslakan och kaffe i håret. Jag vägrar att göra något åt saken, jag har ändå lite kakaofläckar sedan tidigare när jag åt chokladkaka med kakaopulver på i sängen. Jag borde kunnat lagt ihop ett och ett där. Jag fixar allt imorgon istället.

Det är inte varje dag som jag och Hasti får ett fyverkeri som tack för bra jobbat, men idag så var så fallet. Mina första fyra och en halvtimme på jobbet är avklarade. Höjdpunkten var definitivt när jag fick hälla över fett från broilern med en slickepott ner i en stor tunna och ett gojsigt ljud av splat uppstår. Fan, jag är dåligt på att stava till ljudord. Blofs blofs kanske är bättre. Min största fara med sommareb är att jag kommer behöva stå ut med den vedervärdiga radiokanalen the voice. Jag kommer bli hjärntvättad och bara lyssna på Destiny’s child, Petter och 50 cent. OCH tycka om det. Jag måste vara stark. Trots att jag inte är på samma ställe som förra året fick jag en deja vu aktig känsla av hur det var när jag började jobba förra sommaren. Då mådde jag jättedåligt och hade blivit precis väldigt sårad och kunde knappt hålla mig från att få ett nervsammanbrott när jag fick gå och äta helt själv första dagen. Trots att detta var längesen var det lite obehagligt att tänka tillbaka på den sinnesstämningen. Så här i efterhand vet jag hur bra det var att jobba och tänka på annat som stocklevel och söndagslängtan. Det gick mycket lättare att gå vidare och lämna skiten bakom sig.

Igår var jag uppe på skansberget och drack folköl och bevittnade solnedgången, eller nä jag drack ingen öl men åt väl lite choklad från tommy’s (2 för 10 kr). Nu skulle jag gärna vilja titta på The Whitest Boy Alive som vid detta nu pågår på Respekt. Fast jag har inte pengar till det. Mat är faktiskt inte överskattat. Något som också fortfarande pågår är sökandet efter årets idol. Uttagningen pågår på vår bakgård och när jag gick hemifrån vid ett var det fullt med folk och när jag kom hem vid tio likaså. Tänk att det finns så många som faktiskt vill bli kända och bli en ’idol’. Det måste vara den ondskefulla tv:ns fel. Många (inkl mig) lever alldeles för mycket av livet framför och genom tv:n. Jag och Josefin hade någon idé om att vi skulle ställa upp ett bord och kanske ta med gitarren och lira lite för de stackare som inte kom vidare, då skulle de känna sig hoppfulla och vi hade kanske hade fått våra femton minuter i rampljuset. Det var till och med tal om kanske lite saft och bulle, eller snarare ris och fefferonis om man skulle varit realistitsk. Nu blev det inte så, vi käka frukost ute på gården istället och det var livskvalité med stort è.

Inflation

Snart så, kommer Csn igen och då blir man loaded igen. Köpa köpa köpa vill jag göra då, för visst är man en slav under kapitalismen

Fika på uteserveringen vid stadsteatern

Äta på restaurang

Äta sushi

Framkalla min film från min engångskamera

Åka till Willy's i Mölndal och stor handla (innefattar tandkräm)

Skata (dvs att jag måste köpa en först + alla skydd som går att finna)

Köpa en skiva - Kanske Air, safari moon eller Yeah yeah yeahs senaste.

Överrösa Josefin med presenter

Införskaffa en sådan cool kamera jag sett i konstmuséets shop

Skor!

headache in the evening sun

Sex koppar kaffe gör mig inte klokare. Lösningen ligger nog i det motsatta. Att jag inte kan koncentrera mina tankar på mer än en sak, och känner mig därför inte lika stressad. Fast det blir detta klokt trots allt. Vad kallas ett sådant resonemang? Det måste finnas ett ord detta märkliga fenomen. Nu lyser solen. Ska gå och posta ett kort till min pappa. Det råder körtelfeber i mina hemtrakter så tänker inte bege mig norrut. Blogga är kul, plugga är också kul men skillnaden är att där ska information in och inte ut, vilket har visat sig vara lite svårare.

Logga in?

Varför går det inte gå in på alessandras blogg? när jag trycker på länken står det att jag måste logga in. What is up with dat? Måste verkligen ses, fast jag vet inte när. Ska ju börja jobba i helgen på dear liseberg. Var där igår på kickoff. Balder och Kanonen är ju roliga, radiobilarna är bara begynnande wiplashskada. Stämningen på Liseberg är så speciell, som att gå in en annan värld. Var är alla dessa människor resten av året?? Folk var så pepp (fulla) redan vid halv tio inne på tyrolen. Det går nog inte förstå lisebergslivet om man inte jobbar där. Många bekanta ansikten som var kul att träffa igen, och många som jag inte trodde jag skulle se var där. Kanske överlever jag till oktober. Fast jag ska nog undvika lisebergsfesterna så gott det går, de är inte hälsosamma. Men när man väl börjat jobba så är allt Liseberg, på gott och ont. Roligast var när Poja och Victor var skitskraja innan de åkte balder, vem visste att de kunde skrika så mycket? hahahahaha

Oh what a good thing...

Jag springer runt i lägenheten till tonerna av Johnny Cash och känner mig som en av tjejerna i lilla huset på prärien. Jag har köpt en kjol med inbakade hängseln till. Den är supermysig och det var den enda kvar på H&M så jag kunde inte motstå den! Den svishar när man går och till den har jag min röda kavaj och röda skor - dom från kvibergs marknad. Tänk när man kan gå ut i detta och inte frysa. Snart så. Åh vad glad jag känner mig. Håller på att baka bröd också, med trekorn eller mer, nyttiga som bara den!

Ser ut som denna ungefär, fast detta är acne, min är som sagt H&M

brev från kollektivet

Kära Jo

Jag tänker mig att du sitter vid etna nu och käkar nån god lo spuntino för att sedan ta dig an en hemlagad gelato som smakar i stil med din utsikt. Vid stunder som denna saknar jag dig jättemycket. Jag håller på och tvätta och fick tanken att det vore trevligt att tvätta vår badrumsmatta, den som vi redan första dagen bestämde att vi skulle byta ut. För att summera det hela lite snabbt så kan jag säga att jag håller på att skrapa och skrubba bort halva matten från golvet, där den fastnat. Golvet är fullt med klibb och typ tofsrester som ger en god idé om hur mattan såg ut när den låg där. Det är alltså borttagen! Jag har ingen direkt utrustning så jag använder mig av ett syltlock, en gardinstång och en tvättsvamp för att skrapa bort det. Målet är att det ska vara återställt när du kommer hem och inget kommer märkas.

Annars har jag aktiverat mig lite för mycket för mitt egna bästa under veckan. Varit ute med klassen, Plingat på Jonas och träffat den näpne & den snygge. Gjort en ny cheesecake variant med jaque (chokladbollsmet istället för digestives), solat i hagaparken, för du vet det är varmt ute! Jag har haft min gröna jacka! Varit för många gånger på King’s Head där jag rökt, snusat, hickat och blivit full och sprungit på burken två gånger. Träffat Johanna på La sombrita tillsammans med Maya och Gustav där vi lärt oss lite coola teckenspråksord. Hasti och jag har bestämt att vi ska till Indien (vill du hänga på?) Jag har till och med hunnit lära mig lite gitarrspel som jag vill visa för dig när du kommer hem. Det enda jag inte gjort är pluggat… När tusan kommer du hem? Jaja du ska veta att jag saknar dig och har höga förväntningar att du kommer se ut som Gwyneth i Talented Mr Ripley. Back to the scrubbing! Om man bara hade Pelles nummer, han skulle säkert veta någon bra fastighestskötaremetod.

Yours sincerly // Cam

Lika som bär

Glad Påsk eller nåt

Min pappa var precis här och lämnade av lite mat till mig. Min påskmiddag blev inställd för mamma är sjuk och jag vill inte bli smittad. Min mormor orkade inte heller med en middag, vilket skulle bli alternativet, för hon hade varit ute gått så långt och var nu helt slut. Inte nog med att jag fick massa go mat, kycklinggryta, sill och potatis och en liten breutigamskyckling i marsipan av mormor så fick jag även lite påskpengar. Så nu är jag inte så pank som jag var alldeles nyss.

Det blir nu istället en påsk helt själv, kanske kan läsa den boken jag köpte i Haga på vägen hem från Jaque. 'Portrait of a lady' av Henry James. 35 kr på Clara Bookshop. Nu vet jag var han bor. Det var inte alls så som jag hade föreställt mig det, mycket mer skagen by the sea än allum allmoge, vilket gjorde mig glad.

Har aldrig sett så mycket folk i Haga som jag gjort idag. Har väl å andra sidan inte hängt överdrivet mycket där heller. Alla ville njuta av solen, själv la jag mig på en mur utanför bassängen vid Mariaplan. Några småkillar spelade fotboll i bassängen, fast det var inget vatten i. Oroa er inte jag tog kort på det hela med min engångskamera jag köpte i ett svagt ögonblick igår. 99 pix, inte så billigt och vet inte alls vad jag tagit kort på. Fast de lär bli fantastiska.

inre och yttre kollision

Vet inte varför jag måste fråga ut alla jag pratar med numera om deras liv. Helt rätt uppochned ber jag de motivera vad livet handlar om. Har hänt flera gånger denna veckan i både nyktert och onyktert tillstånd, fast jag har hållt på så här ett bra tag nu. Jag letar hela tiden efter svar. Fast ju mer jag letar desto mindre hittar jag. Jag vet inte ens om det finns något att hitta. Jag slipper i alla fall prata om mig själv och bli påmind om att jag abslout inte har några svar och inte ens längre vet vad jag ska fråga efter. Jag begår hela tiden misstaget och tror att alla går runt och funderar på de stora mysterierna i livet eller vad man nu vill kalla dem. Det är lätt att bli besviken då för de flesta går bara runt och lever utan eftertanke, utan att motivera sina val. Fast kanske lever man mer då? Går det att leva mer eller mindre? Lever man så lever man ju…Det känns som jag vill hitta livet i dess renaste form, och det låter absurt. Jag tar livet på alldeles för stort allvar. Jag vet verkligen ingenting, ska det inte finnas något mer? Något som betyder något, att komma under ytan? Eller är det så här livet är, finns det ingen skatt att söka efter, inga svar? Bara denna texten har massa frågor och jag har inte ens frågat så värst mycket.

Tack för dansen!

Oj vad mycket kul jag har hunnit göra det senaste, fast hinner tyvärr inte dela med mig av alla dessa möten jag haft, för ska snart springa iväg till la sombrita och ha en madridkväll, eventuellt med lite inslag av dansk ölkultur senare på kvällen. Från början var det tänkt att det skulle vara en marockansk afton, men långfredagens inverkan över butikers öppetider har gjort att vi var tvungna att söka oss norrut.

Dagens låt: Don't panic - Coldplay

Nyår på beachen anybody?

Jag var så nära på att skita i att gå till skolan idag, trots att vi var uppe halv sju och tog värsta morgonpromenaden runt guldheden. Fast jag bet ihop och gick trots allt, och det ångrar jag inte för den läraren vi har nu är väldigt engagerad och bra tycker jag, så man får ut mkt av att gå dit. Jag kom på en plan för framtiden på vägen dit, kommer jag inte på något att göra med livet eller att det skiter sig i största allmänhet så ska jag bli läkare. Tryggt, stabilt och meningsfullt. Inte världens enklaste plan B men men.

Hasti har varit här nu och vi har snackat om "the big resa". Visste ju inte alls vad hon ville och det visade sig att vi är ganska synkade, så skönt! Troligtvis blir det -hör och häpna Thailand i december, jag vill inte vänta längre och om hon inte är riktigt redo så åker jag tidigare. Därför vill jag höra allt om Alessandras och deras planer för jag kommer att stalka er oavsett vilken ö ni gömmer er på. Kommer inte ha mycket cash men minst tre månader ska jag och nasty vara borta. Planen innefattar också Indien, Vietnam, Sri Lanka och kanske Kina, Laos och Australien. Fast Aussie kan bli svårt att hinna med men vem vet, vi ska ta det lite som det kommer... Ah det känns så bra med en plan. Nu blir spara, jobba, spara, jobba. Och lite hultsfred och öl däremellan.

Black cab

Gå ner en bit och klicka: Click here to see it ! och se ett klipp från konserten från i måndags, lägg märke till killen i randig tröja framförallt.

hjälp!

Idag är det den 6 april och jag sitter och letar febrilt efter svar på vad jag ska hitta på i höst. Åh vilken ångest! Jag vill verkligen åka till italien och lära mig språket flytande men samtidigt vill jag åka och backpacka i asien. (fan att italienska inte är officiellt språk i thailand!!) Fast jag vill inte göra värsta standard efter-gymnasiet-resan och bara sola och shoppa kind of thing. Sedan är det ju det här med pengar också. Sedan ska jag kolla med hasti vad hon tänker eftersom vi länge tänkt resa ihop och jag har ingen aning om vad hon vill. Jag vill dyka och lära mig surfa och leva jävligt soft om jag åker ut och backpackar.

Italien, Italien hur ska jag lösa det? Jag vill inte ta massa mer csn just nu, jag måste spara dem tills den dagen jag blixten slår ner och jag kommer att få en uppenbarelse. Åh då kommer jag brinna för det och veta precis vad jag ska hitta på. Undrar om vi alla inte bara går runt och väntar på att bli frälsta? Så att vi kan kämpa med livet som insats för att uppnå fred/rikedom/bättre miljö/himlen eller vad det nu kan tänkas sig vara. Det som jag lider mest av är att jag känner mig pressad av den här jäkla samhällsnormen, att bli en del av systemet. Utbildning, jobb, familj och sedan lunka på i den vardagliga rutinen. Jag tror inte det passar mig alls! Men kan man klara sig även om man inte följer den noga utstuderande mallen?? Arbetslivet ska vi inte börja tala om. Vad är det? Jag är skitskraj för arbetslivet…

Kom på lite mer. Vill även till Paris och leva den Beauvoirska drömmen. JAg har sett massa tecken på att jag borde åka dit det senaste, och jag tror att jag skulle trivas väldigt bra. Sedan vill jag lära mig fotografera bättre, jag tror att jag kan bli riktigt grym på det och det gäller även journalistik. Åh så här mycket har jag aldrig avslöjat om mina planer förut, väldigt läskigt.

Sedan snöar det ute också…Vart är världen på väg?

Bilder från underjorden

Tagna direkt från Alessandra

Allt & Ingenting

Igår såg jag stjärnorna från en hängsmatta i regnskogen och pratade om livet. Det var mysigt.
Jag var också och hämtade mitt schema på liseberg, och hängde in mina kläder i hjördis igen. Det var inte mysigt. Snart ska jag gå till skolan där delkursen "nyare tiden, 1750-2000-talet" ska påbörjas. Lektioner mellan 9 - 17. Inte jättemysigt.

Sajatedäjsajatedäj

(det är värnamoska)

Jag har köpt en produkt! Quorn, och snickrat ihop en köttfärssås utan kött. Inte ens köttbuljong tog jag i, trots att jag hade chansen. Fast jag ser fortfarande fram emot att ta emot åtta matlådor och få en vegetarisk middag, har hört att lasange ska vara lätt att laga, hödö.

Igår hade jag en sådan intressant kväll, så vart ska man börja? Äh jag börjar lite tidigare, var på vattengympa med Alle och Ida. Försökte hänga med i deras synkade rutiner så gott jag kunde och gympaledarens pass, som var lite för mycket rörelser i allt för många olika riktningar på en och samma gång för min koordination. Hypen kring våtvästsgympa har hypats ännu mer och jag väntar spänt om det är så fantastiskt som det snackas om. Kom hem och fick besök av Erika, tog en powernap och och bestämde mig för att hänga på nåt som hände i Gamlestan med Alle och Ida. Det var ungefär allt jag visste. Det visade sig att det var en minifestival på med Jens Lekman, Erik de Vahl och ett band från Japen eller Hongkong. Kollade upp det och de heter alltså Maher Shalal Hash Baz. Ingen kan klandra mig för att inte komma ihåg deras namn. Det var det skummaste jag upplevt på länge. De var sex personer på scenen med instrument som fagott, blockflöjt och melodika för att nämna några. Med sig har de sig säkert 100 papper och på varje papper var det en låt och de spelade alla låtar. Vissa var bara tio sekunder långa och sedan applåderades det hejdlöst av publiken. Emellanåt var det riktigt bra, men många gånger lät det som en bandorkester med mellanstadieelever på sin första uppvisning, och killen som spelade blockflöjt visualiserade samma tanke. Blyg och nästan lite rädd, ville han verkligen stå där, eller hade blivit medtvingad av den glade men bestämde orkesterledaren och tillika gitarrist och sångeren? Alle tjatade konstant efter en låt att vi skulle gå, men det hela försvårades av det faktum att vi satt längst fram, så långt fram att det inte var stolar utan en stor mjuk madrass som vi satt på. Tillslut tog jag henne i handen för att lugna ner henne lite, fast efter ytterligare tjugo låtar kände jag mig alltför hungrig och tre timmar på en madrass får räcka. Vilken kväll!

Jens Lekman var bra som vanligt. Jag har någon slags hatkärlek till honom, har försökt att inte tycka om honom, men när han går upp på scenen och verkligen går in för musiken så är det omöjligt. Jag kan inte förneka det, Jens Lekman får mig att lyssna, att stanna upp och bli intresserad av vad han har att berätta. Han har en speciell närvaro på scenen som inte får mig att börja tänka på vad jag ska laga för mat dagen därpå eller fundera på ifall jag behöver tvätta snart. Att lyckas med det är sannerligen en bedrift.

Hurricane

Sitter i mörkret, Josefin sover sedan timmar tillbaka och Linda är nedbakad i sin sovsäck i soffan. Har haft en oerhört trevlig kväll på Kingan och Kelly's. Kom lite senare än många andra eftersom jag fyllt min magsäck för veckor framåt på Lindas kalas. Chokladtårta dyker upp allt oftare i min närhet. Har aldrig sett så många dyka upp på en söndag innan, lyckades inte hälsa på alla och mindre än prata med hälften. Var ändå lite nervös innan jag gick dit av olika anledningar (okej, en då) fast det kändes bra. Kanske har jag fått allt om bakfoten om både det ena och det andra, men jag fick iaf en lyckad avslutning på en vecka som har varit väldigt tung och deppig. Olle påstod att jag var en "hopplös filantrop" och att det inte var dåligt. Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska tolka det än. Brukar inte använda det ordet så mycket så innebörden i sig låter positiv men denotationen kanske är nåt annat. Olle ska nog få smaka på en och annan bulle, bokstavligen. Jag har gjort en jättebra skiva som jag måste lyssna på det första jag gör imorgon. Det är Feist, SMK, The Flamingos, Knife och Charles Aznavour på. Nu längtar jag tills morgondagen gryr.

gonatt