party

Om fyra timmar skall jag skåla i riktig champagne, äta paté från sofinas och små exklusiva chokladbakelser. Då är det midnatt och min kära mamma fyller 50 år. Så just nu står hela kylen full av mat, däribland sås för 60 personer och jag har köpt en sådan där klassisk svart Audrey Hepburn klänning som är urtypen för vad som kallas ”den lilla svarta” som jag skall ha på mig imorgon.

yo women!

Det slog mig just, att söndagsskolan var med om någon högst ovanligt igår kväll. Sist kvar när det började närma sig stängning på king's head var tre tjejer. Ja, om man inte räknar med strängen då, fast han jobbade fortfarande. Det hindrade dock inte honom från att mycket nöjd äta upp sin kärleksmums som Jaque bakat (speciellt till honom?). Jag tittade lite lätt avundsjukt på, men försökte spela cool och oberörd. Men kärleksmums är gott.

inget fan av vägverket

Trots att jag på något sätt lyckades med konsten att utsättas för en ficktjuv - damn, they are good! mitt i centrala stan på söndagsförmiddagen så blev jag inte så förkrossad, eftersom tjuven inte kunde valt en sämre person att råna och det gladde mig, då min plånbok endast innehöll 40 kr och kort som jag snabbt spärrade. Vilket pucko!

Och ett bättre sätt att skära ned på sina utgifter genom att indirekt frysa dem finns knappast, så visst finns det hopp till alla er där ute som undrar vart pengarna tagit vägen när helgen är slut – jag har sett ljuset. Det trista i situationen förutom då att jag blev rånad var att enda anledningen till att jag visste att det var just 40 kr i plånboken var för att jag tänkte att då kunde jag passa på att köpa ett nummer av faktum. Vem har sagt att det är enkelt att vara snäll? Ständig blir man utsatt för dessa test.

Idag byttes däremot denna ganska likgiltliga känsla när jag fick hem en lapp från vägverket. Att få ett nytt körkort tillverkat kostar 150 spänn, plus att man måste skicka in ett nytt kort på sig själv, som kostar 50 kr att ta. Varför kan de inte bara göra ett ny kopia av mitt gamla!? Det måste vara både billigare och enklare för alla parter. Jag undrar hur mycket de tjänar på att göra ett nytt körkort till mig, för det lär kosta högst en tjuga att tillverka. Alla vi körkortstappare borde på en månad enkelt kunna finasiera en ny älvförbindelse mellan Hisingen och fastlandet. Eller så är det några som smaskar i sig väldigt mycket fredagsfika.

från pajas till man

Mitt uppe i våffelandet i köket hörde jag en låt med advance patrol och jag inser till min förvåning att jag är beredd att ställa mig i samma led som Josefin redan står först i. Till de som tycker om Gonzas dialekt och röst. Tänk vad man kan förvåna sig själv ibland. Inte länge sedan beklagade jag mig på samma man och tålde inte (förstod inte?) vad charmen skulle kunna vara.

På tal om Josefin så ringde hon mig för någon dag sedan och uppdaterade mig om hennes vardag i Paris. Hon ringde under ett ögonblick som jag var upptagen av att studera Michael Palins outfit i en bok om när han befann sig i Himalaya som en slags förberedelse inför min egna resa. För tillfället är han min största idol. Men engelsmän som dessutom har humor går inte annat än att älska. Andra skulle kanske spanat på den vackra omgivningen som höga snötoppar och djupa, gröna dalgångar men inte jag inte. Det jag såg var genomgående beiga chinos, mörkblå tjocka tröjor och ett par rejäla kängor. En och annan täckjacka syntes också till. Slutsatsen av min fältanalys är att jag nog ska investera i ett par bekväma kängor.

Jag läste om studentfesten i St. Andrews där Bill Murray festat loss och dessutom hjälpt till med disken efteråt. Jag bara tänker att det hade säkert varit lika kul om det hade varit Michael Palin som hängt med de norska studenterna, för de tävla trots allt i samma genre. Men många hade kanske inte tyckt att det varit lika coolt, men undra inte jag hade tyckt att det vore ännu coolare. Fast är Bill som sin roll i Rushmore är jag beredd att tänka om. Men vad jag hörde var han precis som sin karaktär han spelade i Lost in Translation. Så då får det bli Michael Palin trots allt.

3-2, 3-2

Yeees!
Jag vann över Jaque i pingis igen. Åh ljuva seger känns inte annat än guld. Fast det var jämnt, det kan jag erkänna, totalt vann jag bara ett set mer än honom, men det gör det till en änny större bedrift. Min nästa utmaning blir att spela tennis mot Nina. Vi brukade alltid göra det när vi var små, som en fix idé vi hade, för ingen av oss kunde spela tennis egentligen. Men det såg ju så häftigt ut, och lätt.

Sagt och gjort lånade vi min mammas läsvädretskort och traskade till GLTK där vi dessutom tiggde om att få låna några bollar, för inte hade vi tänkt att det var något som skulle varit bra att ta med. Sedan stod vi där och försökte oss på något som skulle se ut som tennis. Jag minns att vi var förvånade över att bollen flög så satans långt utan att man var riktigt beredd på det, eller beredd på att ta bollen snarare. Men visst, några bollar fick vi allt in men så skulle man springa också, planen var ju stor. För att inte tala om hur krångligt det var att serva, så det struntade vi i för det blev inget "spel" då. Men ändå trodde jag (och kanske fortfarande gör) att med bara lite mer träning skulle vi kunnat gå riktigt riktigt långt.

Nästan ett decennium senare, är det alltså dags att återuppväcka dessa glansdagar. Min spontana känsla är givetvis att mitt spel har utvecklats. Nina har de senaste åren bott i Barcelona, vilket borde gynna hennes spel. (Jag minns allt den stora bilden på Rafael Nadal på Place de Catalunya..) Med andra ord kan det komma att bli jämt. Ska genast gå och leta upp mitt gamla racket.

vardagens detaljer

Idag har jag varit i tusen tankars land. Man har ju sådana dagar emellanåt, när man tycker sig stöta på massa intressanta fenomen och låter sig uppslukas av dessa fullkomligt – i fem minuter. För sedan hittar man något nytt att fångas av och helt glömt av att man konstigt nog var på jakt efter en fin Buddha staty till fönstret för att en skitsnygg brödlåda fick all uppmärksamhet. Tyvärr var den helt ofunktionell och tankarna flög därför till hur förvånad man ständigt blir över all produkter som produceras där designen på något sätt verkar entledigas från alla krav på funktionalitet. Detta var inne på lagerhaus, jag som ursprungligen var på väg till coop forum.

Sedan var jag med om en sådan coolt ögonblick som satte sig på min näthinna, och varje gång jag tänker på det görs efterkonstruktionen det hela ännu snyggare än var det i själva verket säkert var. När jag skulle svänga ut från Sankt Sigfridsplan med bilen, så såg jag en tjej som kom cyklande på en cykel, och plötsligt sträckte hon fram sin ena hand i luften med en våldsam glädje som om hon just vunnit tour de france eller besegrat tyskarna i andra världskriget. I samma stund lyssnade jag på låten Everything, allright? med My Darling You! Kombination blev inte annat än perfekt, för jag tyckte mig se friheten för ett kort kort ögonblick. Och hur kan man inte bli lite lycklig av det, om blott än det varade för en stund?