torsdag, augusti 31, 2006

den lockige fransmannens uppenbarelse

På vägen ner till Lund när jag, Josefin och Karolin stannade för att fika på en rastplats längs E6:an stötte vi på något så ovanligt som en grupp nunnor. Deras dräkter var trots färd i minibuss helt skrynkelfria och de dukade upp en enastående matsäck med både en randig duk och en gigantisk termos. Jag kunde inte låta bli att stirra på dem, för det kändes som de kom från en annan värld, en värld av starka traditioner och kanske var de bara jag men jag tyckte allt att de spred ett visst lugn över omgivningen. Jag undrar om det var en slump att jag och Jo faktiskt spenderade en ganska lång tid i Lunds domkyrka som skyddade oss från regnet. Lund är ingen stor stad, så man vet inte vem man stöter på (!) men det var kul att äntligen träffa Lolo och vi var på en mycket mysig restaurang och jag har konstaterat att fransmän verkligen gillar ost! Jag kontrade i matsnacket som givetvis kom in på sniglar med vitlökssmör med att berätta om de goa kanelbullarna vi gjorde i våras och jag lovade att ge honom receptet. Jag ska bara hitta det. Igår var det Kräftskiva hemma hos Pernilla och det var toppen! Mitt ute i bushen upplevde jag min allra första kräftskiva någonsin. Himlen var stjärnklar och runt omkring mig satt många fina underbara vänner. Så för att sammanfatta det hela så var jag omgiven av stjärnor den kvällen!


[Jimi Hendrix - Fire]

måndag, augusti 28, 2006

secret heart

Kanske ska jag skriva lite om vädret, om hur det regnat mycket det senaste. Eller att jag ska börja skolan igen imorgon, att jag är sjuk och bara druckit te hela dagen. Hur jag läst ut en bok och grubblat ännu mer på vad jag vill få ut av mitt liv. Jag kan göra en lång utläggning om att jag fick hem ett röstkort i brevlådan idag och beskriva känslan av att veta att jag för första gången ska få uttnyttja denna demokratiska rättighet om några veckor. Eller om hur jag såg Per Nuder i en debatt på tv idag som började så bra, om hur fint han talade om att vilka värden det socialdemokratiska partiet vill ta vara på, hur glad jag blev att lyssna på hans inledning, men hur sedan hela hans glöd och passion långsamt försvann i debatten och jag inte längre förstod vem han talade till. Hur han för mig blev en symbol för hela partiet, denna trötthet. Trots detta var min tanke, vem klandrar honom egentligen? Eller så kan jag bara fortsätta med min brutala ärlighet denna måndag. Idag berättade jag för en kille att jag var förälskad i honom. Det har jag aldrig gjort innan. Det var jättesvårt och det gick inte så bra. Men jag var i alla fall modig.

[Nico - These Days]

torsdag, augusti 24, 2006

vackra kaos

Jag har aldrig varit särskilt cool i brytningsperioder. Som nu när sommaren passerar till höst. Samma mönster som resulterar i psykisk eller fysisk kris. Återigen blir det att jag funderar mycket, på vad som egentligen är viktigt och hur jag skall leva så som jag önskar. Förändringar, viktiga sådana, är inte något som man sover på och morgonen därpå är lösningen i famn.

Ett tankesätt är inte lika lätt att genomföra i realiteten, och det sköter inte sig själv. Ännu svårare blir det eftersom jag oftast gör det hela sämre när jag bestämmer mig för att förbättra något. Ett enkelt exempel är alla de gånger man ska börja leva ’hälsosamt’. Det har alltid slutat med att jag sitter och frossar i godis i slutändan istället för frukt. Det är konstigt, och tänk när det istället rör sig om att ändra sin syn på livet, när man knappt vet var man har för syn på livet.

Jag gör ofta misstaget att söka mig till logiken, att tänka logiskt. Saken är den att jag tror inte att människan är en logisk varelse och min logik kan därför lika gärna vara dumhet. Jag tycker inte vi ska sätta så stort hopp till logiken, lite sunt förnuft räcker. Logiken och det rationella dödar långsamt vårt öppna sinne och fördömandet, föraktet och misstänksamheten släpps fri.


[Tough Alliance - Silly Crimes]

tisdag, augusti 22, 2006

jag vill vara fri

Jag tycker att detta som Goesta skrev om på sin blogg var väldigt intressant, och jag satt och funderade på detta en hel dag efteråt. Jag vet inte hur jag vill kommentera det egentligen, för det sitter så djupt, strukturer som lätt kan tas för sanning. Plus att jag hittar inte orden riktigt denna dag. Läs också kommentarerna för där fanns många som hittade orden som jag inte gör.

http://detljuvalivet.blogspot.com/2006/08/men-lilla-stumpan.html

intryckt i en tunnel

Att verkligen vilja något men att ändå inte riktigt kunna sätta ord eller ha en klar föreställning om vad det är. Att säga något men att kunna vara tyst på samma gång. Jag hör ju själv att det inte är förenligt. Samtidigt som det är något som jag måste uttrycka, men min osäkerhet om vilka verktyg jag har att använda gör att jag inte rör mig, utan fastnar som när man pausar i en film. Fast alla omkring rör sig forfarande, det är bara min karaktär som står stilla. Jag lyssnar på Bob Dylan.

torsdag, augusti 17, 2006

dansa dansa

Åh, varför är man inte på Gloryboat??? Hade jag bott kvar i Landala hade jag nog traskat ner för Aschebergsgatan och övertalat Jo att hänga med och dansat till Kavinsky, Goto80 och Whitest boy alive!! Det hade varit mycket enklare.

Nu sitter jag istället ute i förorten och dricker te. Okej visserligen ska jag jobba 9, 5 timmar imorgon men det låter som jag är en sådan jobbig typ som gärna klagar på att grannarna spelar hög musik just som jag tänkt titta på otroligt antikt eller nåt annat jävligt käckt. Det stämmer ju inte riktigt.

Jag har stora planer på G. Eller snarare icke planer. En plan för att göra saker som innefattar att inte ha stora planer utan göra det lättare, mer leva. Syret räcker inte riktigt till här, inte heller utrymmet att svänga med armarna så mycket utan att hela tiden få de mest besynnerligaste blåmärkena.

Två frågor:

1. Ska Tynnredsborna ha någon fest innan de flyttar?

2. Hur gick det för J-dog med Kollektivet?


[Justice feat. Simian - We are your friends]

tisdag, augusti 15, 2006

generaliseringens underbara värld

Konstigt nog har jag haft en riktigt bra dag på jobbet. Jag är förvånad. Det jobbigaste var nog att hajk låten ”sommar och sol” spelades ett antal gånger under dagen. Att höra den får mig att tänka på när man gick i mellanstadiet och hade tråkigt, men ändå av någon anledning satt och såg Sven-Ingvars spela och några barn som spelade mjuktennis eller nåt liknande på ett högst onaturligt sätt. Jag avskyr den låten.

På Tv idag använde de begreppet 90-talister. Är de inte mini?! Tiden går så fort, helt plötsligt diskuterar de hur dessa ungdomar ser på framtiden! Jag har fortfarande kvar föreställningen att de som är födda på 90-talet är högst 10 år gamla, men de får nästan rösta. Det har inte ens jag fått göra än. Till skillnad från oss 80-talister som tycker det är viktigare att bli KÄNDISAR så tycker dessa kids att självförverkligande förekommer pengar. Hur de kommit fram till detta, vet jag icke men de intervjuade något så coolt som en framtidsforskare. But it ain't me, babe.


[Daft Punk – Emotion]

platt fall

I söndags på Kelly's så fick vi uppleva den hypade falafelpizzan med vegansås (= salsasås) som gjort entre på menyn. Jag fick ett provsmak på den och ja vad kan jag säga, den smakade som en falafellrulle fast på en pizza. Söndagskvällen var riktigt trevlig måste jag också säga, så att jag blev kvar till halv ett vilket jag inte alls hade tänkt!

Idag blev det mer mat som gick under temat "mat på platta". Innehöll också prat med Mette om livet and all that, och det var ett uppmuntrande inslag i detta kaosartade inferno. Åt en galette (som crêpe fast nyttigare och med matigare inslag) med parmesan, mozzarella och pesto. Den sjunk ner lätt om man säger så. Minns inte vad stället hette, nåt med crêpes tror jag. Det låg i alla fall på vasagatan där rosteriet tidigare låg och lätt att jag ska gå dit igen. Det fanns massa andra varianter man kunde köpa för ungefär en femtilapp och lockades mycket av de som var av sötare variant, typ vaniljglass, mörk choklad och hallon. Eller varför inte färska jordgubbar! Någon som är på?


[Lil'Kim - Lighters Up]

måndag, augusti 14, 2006

dyka i djupt vatten

Himlen är mörk ute. Regnet öser ner och jag har börjat förlika mig med det faktum att hösten är på intåg. Augusti är inte höst egentligen men det är den mentala bilden av höst som alltid dyker upp vid den här tiden varje år som är. Just nu känner jag att det hade varit skönt om man slapp känna så, att det upprepar sig, samma procedur från förra året. Jag vill bort, men inte vet jag riktigt vart jag vill ta vägen. Jag ska inte bort. Jag har tackat ja till 30 poäng på universitet och ska jobba. Ska faktiskt lämna in min cv idag! Att skriva en cv är svårt, speciellt när man som jag gärna vill vrida allting lite väl mycket. Är egentligen någonting något och om det nu är så varför och vad har det för betydelse… Jag försökte göra det enkelt.

Många andra ska åka bort snart, flytta. Florens, Stockholm, Lund, Dover-Calais, Karlskrona, Australien, England…

Vissa verkar vara på väg mot något medan andra mer flyr bort. Det är en stor skillnad mellan dessa två. Fast som vanligt är det väl själva resan som är det betydelsefulla, kanske vart man landar så småningom. Nej varför landa? Att flyga är mycket skönare…


[Bob Dylan – Like a Rolling Stone]

torsdag, augusti 10, 2006

öser ner

Det åskar.
Jag är pissrädd för åskan.

Tv:n står på uppe på övervåningen men det finns för mycket fönster på vägen så jag kan inte stänga av den. Kanske borde jag stänga av datorn?

Nyss en megasmäll. Automatiskt håller jag för öronen, blundar och skriker aaaargh för mig själv och får en onormalt hög puls.

I'm cool...


jag som skulle göra kaffe.

tänk er vågor genom kroppen...eh

Så här i efterhand kan jag bekräfta att Alex faktiskt fanns. Däremot vill jag inte avskriva Johannas teori helt. Fast eftersom jag varit så nyfiken över hans existens hade jag inget mod alls att gå fram och säga hej. Undrar om det hade funkat att säga: Hej, så det är du som är Alex, vad kul att du finns på riktigt...! Bättre komplimang får man leta efter. Äh jag måste sluta upp med att fega mig.

Alex (lägg märke att jag tagit bort citat tecknena) och Jens gjorde också en mycket bra spelning igår. Elektronisk musik är svårt att beskriva fast ändå inte, för den är så gränslös. Jag tycker deras musik är ljus fast inte kall, och att den går i böljande former som cirklar och ovaler, snarare än vassa kanter. Kan låta svårbegripligt men tänk er själva att dansa mer mjukt. Man blundar och bara känner musiken. Synd att de inte spelade längre! Jag tog för givet att de skulle göra det, och det var ju dumt... Jag gillar att de är så engagerade i sin musik utan att de glömde av publiken, det gjorde att det berörde mer och inte bara jaha nu var det slut. Publiken var het. Olle ägde dansgolvet lätt.


När jag ändå är inne på ord som beröra...Det som jag bestämde mig för i efterdyningarna av min 20 års dag var att sluta med likgiltlighet. Detta fula ord, likgiltlighet. Svenskans fulaste ord, rent innebördsmässigt (till skillnad från vårtgård som bara är ett högst obehagligt ord) Jag tycker inte det är coolt att inte bry sig. Varför ska jag gå runt och låtsas att jag inte tänker eller inte blir berörd av vad som händer i min närhet? Det är det dummaste man kan göra. Kanske är jag inte alltid så modig som jag skulle vilja men jag nöjer mig inte med att erkänna mina svagheter som definitiva. Hellre sårad emellanåt än ständigt oberörd. Då känner man något åtminstonde.

onsdag, augusti 09, 2006

det var fullmåne igår...

Jag har semester!!! I en hel vecka. Jag tror inte jag har haft semester på ja... sedan jag minns inte. Kanske var jag ledig några dagar i julas, men har jobbat/pluggat/jobbat konstant sedan jag tog studenten för knappt ett år sedan. Det är galet.

I kväll ska jag kolla in tennishero på Uppåt. Det ska bli kul att se Jens vrida? snurra? trycka på knappar? .. Ja vet inte riktigt vad han ska göra, just därför ska det bli intressant. Den nya remixen med Chelonis är riktigt riktigt bra. Den andra stora frågan är vem den här "Alex" är? Den ena halvan av tennishero. Så omtalad, men jag har då aldrig mött denna kille, det har gjort att jag börjat misstänka att han inte finns. Göteborg är ju inte så stort. "Alex" verkar vara en väl bevarad hemlighet, kanske är han lite som en varulv som bara dyker upp vid fullmåne? Eller som Batman, när det blir trubbel i Gotham City? Eller så är han ett dataprogram som man skapar elektronisk musik med. Ikväll skall frågorna bli besvarade, jag ska lösa mysteriet med denna "Alex".

lördag, augusti 05, 2006

drömmer mig bort

Em-festen. Nu är den här och jag är redan trött. I flera veckor har det tjatats om em och om hur fantastiskt det var sommaren 95 under VM och nu ska Göteborg återigen visa upp sig från sin bästa sida. Visa upp vadå? Det måste vara alla dessa fulla 14-åringar och de ännu charmigare 45+ generationen, också fulla. Allt kryddat med den skumma maträtten som de kallar langos. Vad är det egentligen? Bröd med gräddfil på typ? Lika skumt som att veta att nuggets tydligen består av en mix av allt som blir över på kyckling som inte kan användas till något annat. Nä, det känns som man bara går väntar på att allt ska bli pannkaka.

Sedan finns öltält, där en öl (inte ens upp till kanten på plastglaset) kostar 45 kr! Jag hade bara råd med en igår. Fast att sitta ute medan solen sakta gick ner över frihamnen var inte annat än gôtt. Sture Alléns dansorkester var så soft. Omöjligt att stå stilla och texter där det finns engagemang, det är allt jag behöver.


Ikväll ska det glömmas och gungas.

onsdag, augusti 02, 2006

levande bakteriekultur

De senaste dagarna har jag jag försökt förlika mig med att inse att jag numera är tjugo år gammal. Att fylla systemet ( är det ett uttryck? För femton är ju att fylla moppe så jag tog en chansning...) är egentligen bara positivt för det innebär mycket positivt som att man kommer in på fler ställen, systemet, blir ev. tagen lite mer på allvar. Det enda dumma är väl egentligen att man förväntas ha pengar, för nu kostar allt. Äsch vem behöver läkarvård? Ehe...

Tjugoårskrisen är då man fortfarande verkligen kan göra något åt sin situation utan att tiden egentligen runnit särskilt långt. Den bästa av alla kriser. Jag vet egentligen vad jag vill säga med detta, och kanske symboliserar detta mig som tjugoåring bäst. Att jag inte vet så mycket. Vart? Hur? När? Ja, som att jag inte riktigt kan hitta fokus, men förväntar mig att jag borde kunna uttrycka lite mer vad det nu är. . . kaos.