+374 är riktnumret till Armenien

Idag är en sådan dag när man ska stanna inne och titta drömmande ut genom fönstret och se regnet falla och lyssna på nåt i stil med All I Need med Air eller Know how med Kings of convenience. Åh,Erlend måste ju vara världens mysigaste människa! Jag och Jo har iofs suttit på en uteservering och druckit mycket stark kaffe så jag är helt superspeedad nu, hela kroppen är skakig. Fast resten av dagen skulle jag kunna sitta under en filt och bara mysa, ja så får det nog bli.

I helgen var det ju schlager och givetvis satt vi klistrade framför tv:n. Det är underbart att det är på samma sätt varje år, som i röstningen att det programledarna tränat in att säga hej på alla språk, och hur det alltid är en fördröjning som gör att de talar i mun på varandra och upprepar samma sak två gånger typ: could we get the results from the spanish votes. samtidigt säger den uppiffade hallåan: thank you for a great show, you look fantastic. I'm now going to present the votes of the results from spain. Och allt blir bara så där härligt obekvämt men alla låtsas som ingenting. Fast i år var det väldigt många som jag tyckte försökte ragga på den grekiska programledaren Sakis, väldigt vågat. För att inte tala om hur jag föll för Armenien. Va kul att de är med! Tänk om finalen nästa år hade gått i Jerevan som ni säkert vet är deras huvudstad heter. Halva deras BNP hade gått till att arrangera finalen, men tänk va bra det hade blivit! De var sist ut i finalen, så klockan var säkert fem på morgonen i Armenien när det var deras tur. Tappra, tappra Armenien. Nä jag bara känner det på mig, Armenien kommer bli nästa it-ställe, glöm Paris, Berlin och Troppan. Jerevan is the place to be.

Igår var jag på Liseberg och jag och Pelle hade en riktig day of fun. Vi åkte massa saker som snurrade och hela jag blev helt snurrig. Oväntat nog tyckte jag nog att radiobilarna var roligast. Tidigare har det bara känts som det har varit ett enkelt sätt att skaffa sig en wiplashskada men nu var det bara vi och typ tioåriga kids som åkte och de var var underbart kul att åka på dem. Men pelle han fuskade i airhockey!! Jag blev så chockad att jag inte hade någon chans att återhämta mig så det blev en bitter förlust, jag vann däremot i bilspelet. Day of fun.

DÄR är stranden

Har jag varit på kvibergs marknad? Kanske man lätt kan tro, men om man är uppmärksam så vet man att den bara är öppen på helgerna och det är endast torsdag idag. Fast det var inte alla som märkte att det var marknad på kviberg idag, svartmarknad i Al och Kris lägenhet. All denna mat kostade ingenting. Nu är hela frysen full och det var toppen. Deppigt att de lämnar stan imorgon bara. Fast vi ses den 27:e hoppas jag, då blir det fest. Blev väldigt pepp för vintern när jag såg deras video från Thailand. Jag kommer nog göra precis som Kris gjorde. Al, håll mig borta från Swensons och deras milkshakes!

Behövde inte jobba idag, så jag ska utnyttja tiden till att göra nåt vettigt istället. Jag ska gå till cigarren.

Åh det blev så bra va, mina kära scones

"De var de godaste sconesen jag nånsin ätit"

Dessa ord yttrade Jo alldeles nyss. Det är sant. Hon kom precis hem i rätt tid för att få testa dem och jag håller med. Fy farao va goda de blev! Jag är så nöjd nu va, hela dagen är som gjord.

"Hoppas du har samma behag nästa gång"

Jo pratar vidare om min lyckade bakning, och jag påpekar att jag inte vet hur mycket av varje ingrediens jag tog. Vi firar med Harry Belafonte och The banana boat song (day-o).

Nu blir det dans.

kan det bli nåt som kan kallas scones?

Jag gjorde det. Bullen ligger i ugnen. Jag tog de ingredienser som kändes rätt, som i detta fall var följande

Havregryn
Vetemjöl
A-fil
Vanillinsocker
Bakpulver
Musli
Smör

Allt efter Melkers ledord, efter behag. Åh va spännade det ska bli att se resultatet. Är jag den naturbegåvning som jag gärna vill tro eller är jag bara lite spexig av mig. Vi får se..

10 minuter borde räcka. Ska kolla.

det är lätt bakpulver i vanliga

Undrar hur man gör vanliga scones då? Jag går in på google.

kanske bakpulver?

Jag är hungrig, trots att Jo bjöd på utmärkt frukost för bara två timmar sedan. Jag funderar på att slänga ihop scones. Helst skulle jag vilja göra sådana som Joppe gjorde i måndags, det var inte illa att vakna upp till den doften efter en king’s head kväll som innefattade yrsel i långfingret och helt seriöst tyckas sig se hela kosmos när man blundade. Fast, jag har inte receptet. Det enda jag vet är att det var lätt att göra och innehöll fil och musli. Nåt mer?

Har fått mitt schema för juni. Ledig hela hultsfredveckan och det är också då Sverige möter Paraguay. Jobbar de andra två matcherna men ska nog kunna fixa Sverige – England matchen men den mot Trinidad blir knepig. Jobbar från 13.00- 23.30 , dvs 9,5 timmar, då räknar jag inte in min lunch ens. Fotbolls VM kommer bli kul.

Nu är det ju molnigt, vi som skulle till slottis. Nu vet jag inte om jag vill dit längre.

framåt i baktiden

Cornelius sjunger om dekadans och jag har hittat en man. Bob Dylan heter han. Jag vet, jag är inte den första som funnit honom, men det spelar ingen roll för nu är han här. En annan upptäckt som jag är väldigt sen med är det att Sara Jessica Parker är klassy, nästan så jag vill kalla henne en ikon.

Darling, you're heads not right

Åhh Alessandra! Jag gillar henne så mycket. Titta här vad hon har gjort! I like. Man blir lite stolt för hon är så rolig att vara med och alla som träffat henne känner nog på samma sätt. Påhittig och engagerad. Sedan kan hon kräva kompensation om hon får dålig service. Jag blev bara så glad.

Snart börjar en bra film på tvåan, alla som jag pratat med tycker den är suverän så jag ska allt kolla in den. Till sista andetaget, heter den. Gjord av Jean-Luc Godard som anses vara en av de mest inflytelserika och kontroversiella europeiska regissörerna. Kl 22:30 börjar den.

Redan uppe i 100!

Så var långhelgen med valborg, kungens födelsedag och första maj förbi. Jag har faktiskt firat på ett eller annat sätt i dagarna fyra. Firade Linda lite mer i torsdags med picknick i vardagsrummet med sommardrink och paj för att sedan spana i Kristian Antilla som var spanvärd och bra live. En sak som slog mig var att jag fick för mig att han var väldigt lång och han gav ett sådant intryck på scenen, ungefär som en gotisk kyrka som nästan lyfter från marken, fast när jag såg honom smyga omkring på samma markhöjd som mig själv visade det sig att så var inte fallet. Han verkade mer normal, normallång alltså. Sedan kan också påpekas att vissa var fullare än andra, min kära vän orkade springa halva vägen hem vilket hon aldrig skulle ha gjort annars.

Fredagen var jag hos Maja i Masthugget, där jag åt minst 12 portioner av utsökt marängsviss. Ingen ångest över detta, för gör man matematisk uträkning av antal trappsteg samt höjdstigning i förhållande till 12 portioner glass, grädde och maränger så blir det inte alls så farligt. Undrar om det finns någon i Masthugget som har en trappmaskin? Den personen måste känna sig så dum.

Lördag var det Felix som stod värd för en mycket mysig kväll med en del bekanta och några nya ansikten och Morrissey stod för musiken. Precis som vi blev förvarnade om vid ankomsten så fastnade vi i hans hall i djupa diskussioner, denna kväll om onomatopoesi (ljudhärmande ord) för att bara nämna något.

Så var det söndag och äntligen valborg igen. Jobbade först några timmar och där talades det huruvida kungen var fräsh eller inte. Jag var väl i minoritet av de som tyckte att han ser pigg ut för att ändå fylla sextio, sportig som han är förstod jag inte alls vad de andra snackade om. På vägen hem sprang jag på cortegen och det var go stämning trots ihållande regn. Många verkar tycka att cortegen är lite för käck, fast jag tycker det var så roligt att se alla människor ute på gatorna som annars är nästan helt folktomma. Det är så Göteborg helt enkelt och hur kan man inte gilla det? Där sprang jag på Jonas, och det var tur för han sa att Oskar skulle gå med och spela nåt trumaktigt, och det var så kul att för en gångs skull känna igen någon i cortegen. Kvällen spenderades därefter inte i slottskogen som man skulle kunna tro utan hemma hos Jens där han och Saida bjöd på massa god mat och det måste alla ha tyckt med tanke på att jag efter ett tag inte såg någon mat kvar, inte en enda matrest ens. Mycket folk var det också, ja t.o.m 24 timmars arbetaren Olle kom dit till slut och blev ett glatt återseende.

Som ni ser har jag allt haft det riktigt gôtt den senaste tiden och då lättar ångesten över att ha flera hundra sidor kvar att läsa inför kommande tentan mycket mer behagligt. Leva i nuet ska ju uppmuntras när tillfälle ges.