liten tomte tittar ut

Jag vill ut och campa igen. Ta ett morgondopp, inte frysa och bli lite uppfylld av naturen. Tills dess ska jag drömma mig tillbaka en stund. Nästa gång ska vi nog försöka att inte lägga båten på grund, så vi kan fiska lite makrillar. Sitter och tänker på mina vänner som är ute och reser eller flyttat från stan. Det blir kul att återse några av dessa ansikten snart igen. Men frågan är vilka jag kommer hinna träffa?

peppar peppar

Igår var jag på Red Lion och quizzade för första gången på jättelänge. Pinsamt skall det erkännas att mitt starkaste bidrag var att jag kunde namnen på två medlemmar i take that. Axel trodde stenhårt på att det var Australien som mött England i cricket häromdagen, och såg det som ett tecken att de spelade architecture in helsinki i pausen. Själv var jag övertygad om att det var Indien eftersom jag håller på och läser en bok som utspelar sig i Indien och där huvudpersonen är förälskad i en kille som spelar cricket - i Indien. Sen behöver vi inte gå in på detaljer på vad svaret var, utan bara konstatera att vi valde att skriva Indien.

Idag har jag fikat med Maja på cigarren. Vi myste i novembermörkret över kaffe och rött te. Jag har också spontanköpt en liten obetydlig men ack så charmig julklapp till josefin. Och på förskolan har magsjuka börjat härja, gott.

drömmar

Jag drömde så konstigt i natt..

Platsen jag var på var en scen för visst, jag hade en av huvudrollerna i Lars Noréns senaste teaterpjäs och den handlade om fotspår och det var massa skor på scenen som man flyttade runt. Efteråt blev det en hetsig diskussion mellan Norén och en recensent och jag tänkte, ahh så det är så här det går till i teatervärlden.

Jag tyckte till en början att pjäsen var lite tunn men plötsligt insåg jag dess storhet och genialitet efter att Norén bråkat lite mer och argumenterat mot den gnällige kulturkritikern. Sedan fick alla skådespelare utom jag en marabou mjölkchoklad som Alice Timander delade ut. Jag låtsades inte bry mig, men blev lätt tårögd när jag fick smaka på tre rutor av personen brevid mig.

Därefter gick jag längs en gata och Alice Timander stod nu och pratade med Martin Timell. Han hade tagit på sig uppgiften att berätta för henne att hon inte alls var den stora stilförebilden på 80-talet som hon trodde. Uppenbarligen var detta något som behövdes berättas. Jag tjuvlyssnade lite och minns att hon sa; Martin, jag är bara en människa…

Sedan hittade jag en tidning som min mamma och pappa hade gjort för skoj skull när det befunnit sig vid Bangladesh ambassad. De hade bla intervjuat olika människor i New york och frågat vad de ville just nu. En kvinna ville att det skulle bli fred i USA och en man med långt hår hade lustigt nog svarat; I wanna get high in Central Park.

djungel av nålar

Idag sörjer jag att det är höst och konstant regnande i Göteborg. För hade det varit sommar hade alla på avenyn sett vilken härdad kvinna jag är, då jag har inte bara ett utan två plåster, på var sin arm. Harmoni. Nu fick istället gå ut från vaccinationskliniken i en knallröd regnjacka och inte den ärmlösa klänningen jag hade velat. För att klargöra det hela ännu tydligare så innebär det alltså att jag inte bara tog en utan två sprutor. Å andra sidan har jag fyra kvar att ta. Tänk, vad häftigt om jag hade haft tre plåster på varje arm. Respekt.

Detta hoppas jag slippa

Hepatit A+B
Tyfoid-feber
Polio
Japansk encefelit
Malaria


Lite paradoxalt nog är dagens låt ingen annan än Koop - Come to me

bekväm sadel att föredra

En del människor gör sådant man inte ens skulle kunna drömma om att komma på. Här kan man läsa om den häftiga berättelsen om två bröder som tog sina cyklar och cyklade från Ljungby till Peking, via bla Turkiet, Iran och Afganistan.

det gör det alltid

Okej, vi struntar i Japan för det blir för krångligt och dyrt. En annan gång. Jag tror att det kommer bli bra detta. Visserligen lär ingen förstå varken mig eller Hasti och vi kommer inte förstå eller ens kunna läsa oss till kunskap. Hur tusan ska det gå? Jag och Hasti blir dessutom så flummiga tillsammans och brukar hänvisa till de kloka orden det kommer ordna sig. Kinas är nog tillräckligt stort för oss två, med sina 1,3 miljarder invånare dessutom. Allt verkar vara smått gigantiskt i Kina, bara Himmelska Fridens torg är 400 000 kvadratmeter stort. Ehhh lite annat än Selma Lagerlöfs torg!

hold your horses

Om en halvtimma skall jag ringa Hasti och diskutera vår resa lite mer, för nu är det inte alls långt kvar!!! Det är svårt att planera en fyra månader lång resa när man bor i två olika länder. Det blir inte direkt att vi kan ta en fika på cigarren och snacka igenom saker och ting om man säger så. Vi verkar båda jobba mer än fulltid och det känns optimistiskt för våra planer. Den viktigaste frågan förutom hur stor ryggsäck hon har köpt är den om vi ska åka till Japan och hälsa på hennes kusin, om det ens är möjligt eller om vi ska åka till Tibet? För jag tror inte vi varken hinner eller har råd med båda. Kanske inte ens något. Vi får se...

Jag har varit och tagit nya kort i en sunkig fotoautomat på Backaplan dessutom. Men gott folk, håll er lugna! Det är ingen idé att ringa, skicka sms eller börja spama mig för att tjata till er ett av korten (som lyckades uppnå statusen okej först på åttonde försöket), alla fyra korten är dessvärre redan uppbokade. Ett ska gå till mitt nya körkort, ett till mitt ISIC-kort, ett till min visumansökan till Kina och det sista till Indiens.

En konstig grej på visumansökan till Indien är att man först ska skriva in ifall man är Married or Single, därefter name of father/husband. Jag var tvungen att fråga pappa vad de menade, jag tänkte att kanske kunde det betyda något annat och mina engelskakuinskaper helt enkelt blivit omoderna. Hade jag missat att father nu även betydde efternamn eller nåt i den stilen? Men nej, han konstertade kort och gott att jag helt enkelt skulle skriva hans namn. Just kombinationen att jag måste fylla i antingen min mans eller pappas namn, det var lite lätt irriterande och för min del kändes det inte annat än mycket irrelevant.

som ost

Nu förstår jag.
Visst, jag hade kunnat kunnat googla innan jag tittade men hur spännande hade det blivit?

återställd

Okej nu börjar jag bli att piggna till. En stor portion Spagetti och köttfärssås gjorde susen. Kvällen blir lugn, jag skall indoktrineras i the fine art of svampbob fyrkant. Jag har inte riktigt kunnat visualiserat en tecknad tvättlapp som huvudperson, och hur det där med mun och ögon skall gå till. Snart får jag svaret.

Dear Jooooo! Vet du vad jag har lyckats med!! Jag har hittat spår av Linda. Jag bestämde mig för att ta saken i egna händer pga hennes bristande rapporterande. JAg är inte annat än grym på att hitta på internet. Några bilder, varav en visar när hon bränt sig ute i solen (så typiskt henne..) Här är de. Sedan klicka tills sidan två.

damn those munks

ahhhhhh jag är så bakis.............. Aldrig mer rödvin på tetra eller kombinationen med den söta munkölen från belgien.

hey betty

Fredagkväll, så mycket kul som händer på stan. Mycket halloween tema har jag läst. Annars tycker jag att denna högtid eller vad man nu vill kalla den har gått obemärkt förbi. Ja, det skulle väl vara att jag har ett mycket bestämt minne av att jag krockade med Super Marios panna på dansgolvet på nef förra helgen då.

Visst är det typiskt att man blir sjuk när helgen närmar sig. Egentligen var det bara en fråga om tid eftersom det är i stort sett omöjligt att hålla sig frisk när man spenderar dagarna med barn som oftast har mer snor utanför näsan än inuti.

Så nu sitter jag hemma i morgonrock och har spenderat hela dagen med att titta på scrubs och grey's anatomy. Jag har fått en liten crush på sjukhusserier om man säger så. Har även sett på the office, och trots att det är underbart roligt är det också otroligt plågsamt att se på. Jag lånade båda säsongerna av Christine ..förra julen. Jag börjar få dåligt samvete att jag inte lämnat tillbaka den än. Ännu mer efter att jag hörde att hennes pappa börjat fråga efter den.

Eftersom ögonen börjar bli fyrkantiga har jag gått över till att läsa. Började precis med Åsa Mobergs 'Simone och jag'. Jag vet redan nu att jag kommer tycka om den. Annars håller jag på med '1984' men jag blir så trött så fort jag läst några sidor, även om den griper tag i en på ett sätt som gör en lätt illamående, speciellt när jag vet att det finns liknade platser som skildras runt om på vår planet idag.

Men ett ord som kanske allra tydligast dyker upp är grå. Boken verkar inte innehålla några färger. Varken i skildringen av staden, människorna som lever där eller den styrande storebror. Opposition i motvind och inte mycket hopp i all grått elände. Jobbig att läsa när det är kallt och allt mörkare ute. Nu har jag bara läst 150 sidor så kanske dyker det upp lite chockrosa eller slimegrönt de kommande sidorna? Det hade jag inte trott. att jag skulle sitta och önska dessa färger bara sådär.

socker?

finns det overall för vuxna?

Eftersom den senaste höststormen helt kom av sig, lät jag mig inte luras av rapporten om inkommande lågtryck med snö och kyla. Så visst blev jag lite förvånad när jag gick upp i morse för att ta mig till jobbet när träden gått från gult och rött till heltvitt.

Värre var det nog för min kollega Jonas som inte alls märkt av väderomställningen tills det var för sent, det resulterade i att han var ute på förskolans lillagård tillsammans med 4 ungar i overall, jag i termobyxor och han själv i - skinnjacka. Inget annat än ett ödestigert misstag med tanke på att jag frös även fast jag dessutom hade mössa och halsduk.

Idag ringde jag min favorit halvitalienska Alle och fick äntligen en ordentlig uppdate kring hur livet i stockholm hade artat sig och det verkade väldigt bra, och jag kan tänka mig att det blir ännu bättre efter flytten till söder, gött. Vi pratade igen oss om allt möjligt och lite om min kommande resa och jag frågade om hon hade något tips på vad jag inte fick missa i Thailand. Då var hon så skön att hon genast tipsade mig om det jag faktiskt fick missa! (Tydligen var det stränderna som ligger närmast Bangkok, så där kommer jag inte sätta min fot, lita på det.)

Precis som varje onsdag avslutade jag dagen med att gå hem till min gamla grannar där det bjöds på hummer och champagne, jag dricker uppenbarligen inget annat nu för tiden. Man måste ju hålla upp stilen.


[Lily Allen - Alfie]