jag ar har

Sitter sa langt borta. I ett litet hus i Yangshuos gamla kvarter. Forst nu nar vi lamnat storstaderna och akt till en mycket liten stad i Guangxi provinsen kanns det som jag ar ute och reser, pa riktigt. Inget fusk. Det tar ett tag att vanja sig. Jag har varit sa fangad av Goteborgsromantiken, trott att det ar solsken och folk gar lyckliga langs ostra hamngatan och ater glass hela tiden. Jag vet, jag ar konstig. Men jag har aldrig varit sa langt borta innan och man vet inte innan hur man kommer reagera. Idag har vi cyklat langs Li floden. Mina tankar kandes klarare. Usikten var ogonbedovande, om det nu finns ett sadant ord.

bra den

Jag uppskattar verkligen intiativet till denna skylt som finns i tunnelbanan, for hur manga ganger man an hor nagon harkla med hela sin kropp och sjal, sa vanjer man sig aldrig. Det ar alltid lika ofrascht.

varme anybody?

Att ha pa varmen inomhus verkar inte vara nagot for kineser. Till och med pa restauranger ar det inte ovanligt att man sitter med jacka pa. Darfor blir det skont att snart komma en massa mil soderut. Vi ska flyga. Inte miljovanligt men en tagresa pa 25 timmar ar fan inte hallbart. Sa vi unnar oss den lyxen. Dags att varma mina isklumpar till tar.

vagen till inre harmoni

Jag och Hasti ska locka fram var poetiska sida. Vi ska dra till staden dar det finns en lang tradition av skapande av kinesisk poesi, Hangshou. Titta ut over den stora sjon och sedan kommer inspirationen bara att floda. Jag ska skriva en vacker dikt till Hasti.

Loose candy

Jag har alltid hort att det bara ar i Sverige som det finns losgodis att kopa. Nu kan jag bekrafta att det inte stammer. For i Shanghai finns det! Och de har forutom vanligt godis som gelatin och choklad aven jakligt skumma godisar. Det ni!

muren vid mutianyu

rattelse

Nej maten har gott fran ett bekymmer till en njutning. Igar bjod vara vanner pa hostellet pa mat de kopt fran restuarangen har, och det var varrullar, dumplings, ris, kyckling med jordnotter och biffgryta och lite mer. De fick lite over om man sager sa. Allt var sjukt gott sa idag har jag och hasti kakat massa underbar mat.

ni hao

Nu ar jag i beijing.

Maten ar konstig, men hasti och jag lyckades antligen fa tag i en hyfsad nudelsoppa idag. Lyckan var gjord. Ja man lar sig nya saker hela tiden. Som att inte slanga toapapper i toaletten. Det blir stopp da kan jag intyga. Inte heller har vi lyckats bli sadar tuffa annu som vi tankt oss, eftersom alla ar sa snalla och sjukt trevliga. Jag vill ge alla jag pratar med en stor kram nar jag gar darifran vare sig det ar en forsaljare eller en servitris.

So far away

Nu åker jag. På riktigt.

So long!

fångad av stormen per

Flyget blev inställt.
Linda som skulle ta planet vid sju var kvar i mörkret när jag och Hasti dök upp vid elva. Vid fyra åkte vi hem igen. Men tro inte att det var helt förgäves. Vi såg faktiskt Mads Mikkelson på det strömlösa Landvetter OCH fick en check på 100 kronor i cafeterian. Efter att ha köat i alla riktningar och i många långa timmar så lyckades vi boka om tills imorgon. Så vi gör ett nytt försök igen, samma tid som igår. Gött att träffa Linda i några timmar till, och kul att vi söker oss till nya platser, inte bara fika i Haga.

so long

Den enda dagen jag och Hasti ska resa så måste det givetvis bli orkan i Göteborgsområdet. Tydligen ska man stanna inne. Min väska är dessutom fullpackad. Har packat om ett antal gånger. Jag och Hasti kör inte på den vanliga backpackerprincipen med att börja med en tom ryggsäck och låta den fyllas med resans gång. Vi tror stenhårt på att våra väskor kommer att innehålla mindre och mindre med tiden, och börjar med fullpackat. Halva min väska innehåller mediciner. Återigen tänker jag på hårtorken. Nej den måste bara med. Nu har det blivit en principsak. Att bekymra sig för packningen är bra, det får mig att glömma att lycktstolpen svajar väldigt mycket utanför mitt fönster. Hasti är uppslukad i Resedagbokens fördärv. Jag ska försöka få henne att gå och lägga sig nu.

ny start

Hela veckan har full av hej då, med vänner och familj som jag verkligen tycker om och kommer sakna. Nu har jag dessutom klippt av mig håret som en del i processen att lämna detta ställe och mot en något mer oviss tid framöver. Så visst kanske mitt val att ta med en hårtork ifrågasättas, men den var så liten och söt och tittade ömt på mig från Claes Ohlsons bokhylla.

konsten att handla

När man läser vägbeskrivningen till vårt hostel från tunnelbanan så ska man hålla utkik efter McDonalds på höger sida och Dairy queen på vänster sida. Var det inte Beijing jag skulle till..? Är nyss hemkommen från Coop, och är det bara jag som går in och tänker att ta en korg är helt onödigt eftersom jag bara ska köpa några småsaker. Sedan upptäcker man att jo 10 grejer är ganska mycket trots allt, men det är sedan länge för sent med en korg. Givetvis hamnar jag bakom pensionärsparet med den fulla kundvagnen medan jag står med famnen full med mamma scans köttbullar, tandkräm och frukt i ett krampaktigt grepp

små tuggor

Det är otroligt hur dagen blir lång när man går upp tidigt. Linda och jag gick omkring och myste i stan och fikade i Haga. Vi slank även lite oväntat in på det gamla gymnasiet och kramade och skvallrade med vår favoritlärare. Sedan fick jag äntligen träffa någon jag inte sett på ett halvår, hon som under kommande fyra månader kommer vara kvinnan i mitt liv! Hasti. Hon är underbar! Att höra henne säga att hon ser fram emot att åka iväg med mig och vara så positiv till allt, fick mig att bli lugn. Vi har nästan inget planerat, bara en biljett till Beijing, och en hem från New Dehli. En del tycker vi är tokiga, och trots att vi borde sitta och göra en stor plan så pratade vi nästan ingenting om vår resa utan om helt andra saker. Och min mamma drillade oss i Heimlich-manövern.

do the whirlwind mix

Sitter och myspacar lite i väntan på nästa fika. Jag fikar mycket dessa dar. Hittade en rolig remix på Architecture in Helsinkis sida, AIH vs Busta. Det var även lite Daft Punk däremellan. Jag har allt sedan högstadiet haft ett gott öga till Busta. Den aningens oväntade konstellation funkade förvånadsvärt bra.

utmattad

Söndagsölen igår var utom all kontroll. Det är först nu, efter en välbehövd dusch som jag återvänt hem, mer än ett dygn senare. Jag har aldrig sett så mycket öl i omlopp förut, till och med en paraplydrink susar förbi i mitt minne.

effektiv i kvällens mörker

Om en vecka är jag i Kina. Ah jag blir stirrig bara att tänka på det. Bra att Hasti och jag äntligen befinner oss i samma land, känns bra. Idag är det min sista söndagsöl på Kings Head för en lång tid framöver, på Linus födelsedag och allt. Bådar för en kväll att minnas.

Igår kväll, vad gjorde jag egentligen då? Planen var en lugn kväll, och visst började den perfekt med en öl i Johannas och den hårt arbetande Olles sällskap. Men hur jag lyckades avsluta kvällen med Bodin, Hartman, Micke och deras vän Lincoln vid Park Lane är för tusan ett mysterium.

Att däremellan hinna gå upp till Johanneberg, hem till Burken och Christoffers nyinflyttande villa och träffa de roligaste människorna, allt under Mettes ledning är imponerande. Trots mina tuttifrutti tablettaskar som inflyttningspresent hann jag snabbt få ett nytt smeknamn, Killer Cam. Vet inte om det hade med den där beklagliga lampincidenten, men jag var faktiskt helt oskyldig.. Vidare sedan Chez ami där det blev bekräftat att Alex, min nya vän som redan dragit de mest fantasifulla historierna om hur han lärde känna Mette (stridspilotutbildning, bergsklättring i alperna osv.) var en av de charmigaste människor jag träffat. Kanske dumdristigt att göra ett sådant statement efter en kväll, men wtf. Live fast, die young som min vän brukar säga. Sedan sprang jag på min förra arbetskamrat Jonas som för en gångs skull inte var rödvinspoet utan bara druckit en massa öl under kvällen. Plötsligt utan att hinna blinka, befann jag mig med Bodin & co..

det finns inga prinsessor mer

En barndomsdröm har förverkligats på ett mycket absurt sätt.

Jag fick ett myggnät i julklapp och öppnade nyss förpackningen för första gången. Jättestort är det, med krok och snöre som man ska sätta ihop på något smart sätt. Poängen är i vilket fall att det ser ut som en himmelsäng, något jag aldrig fick som liten men alltid drömde om. Men - det finns alltid ett men det luktar vidrigt. Anledningen är ju för att det är extra bra, och därför inpregnerat. Jag sova under detta så småningom. Det ligger uppackat i sängen och jag var tvungen att gå i väg och andas lite. Inte konstigt att Törnrosa sov så länge om det var den doften hon vaknade upp till.

medelhavskänsla

Efter att ha sett det senaste avsnittet Världens modernaste land har jag lyckats sätta fingret på något som jag vetat hela tiden men inte kunnat ge uttryck för förrän nu. Jag hatar mexitegel. Nu känns det bättre. Vidare kunde jag inte släppa tanken på att det finns 10 miljoner aktiva mobiltelefoner i Sverige. Vilka är alla dessa som sitter och huttrar med en tre-fyra stycken, eller pågår det någon komplott eller konspiration som gör det möjligt?

Bra den

Hämtat ut mitt paket från adlibris. Hade beställt en Lonely Planet för att inte bli helt vilse i Kina där jag verkligen inte kommer fatta något trots mina inlärda meningar som var ligger banken? Så vad gör jag? Jo beställer den satans boken på spanska! ¿Que? Nu måste jag fixa detta snabbt. Alltid massa man måste fixa.

Läckra lata, född att bli lady chatterji

Jag har inte uträttat mycket av det som var tänkt att göra idag; viktiga inköp som adapter, hänglås och böcker. Inte heller hämtat ut malariatabletterna eller lämnat tillbaka min försenade bok på biblioteket. Jag har mest irrat omkring, zappat på tv:n utan framgång och dansat till New Order och drömt om dimhöljda sommarmorgonar.

Känner lite hets att jag ska hinna läsa ut den 1300 sidor långa En lämplig ung man tills nästa vecka. Är snart på sidan 1000. Den är sååå bra att jag egentligen inte vill att den ska ta slut, och hur ska den kunna sluta med alla de invecklade historierna? Ibland när jag somnar efter att ha läst lite blandas alla karaktärer i enda stora röra i huvudet framförallt Sahib Nawaben av Baitar namn etsar sig fast. Lata, Mahesh Kapoor, Rupa Mehra, Maan, Kabir Durrani, Saida Bai, Firoz, Imtiaz, Pran, Kendernath, Vina, Dipankar, Minakshi osv – jag älskar dem alla. Hur undgår man att inte bli lite förälskad i Amit, den vänlige och nyckfulla poeten i familjen Chatterji?

burn my bird

Bob Dylan. Je me crack.

what the..

Jag tror inte jag har något nyårlöfte för 2007. Jag tror inte jag skulle komma ihåg det, och skulle jag mot all förmodan göra det skulle jag känna mig tvingad att bryta det bara för att. Vad jag däremot gjorde tidigt på nyårsafton var att jag lät alla på middagen säga några tankar inför det kommande året, och medan jag spelade in tänkte jag att det lät klokt och aningens galet från vissa håll. Men behållningen var absolut att det en del smarta saker som sades. Dagen efter tittade jag på det här klippet.. Låt säga att den intelligenta atmosfär som jag tyckte präglade allas anföranden inte måste ha uppfattats så bra på film.

Igår hittade jag och duellen en hundralapp på marken. Jag undrar vem av oss som gett upphov till sådan tur? Jag är en ganska snäll.. Här öppnades möjligheten att gå in på hemköp och köpa lösgodis, glass, kakor och sexpack. Men vad händer? Jo vi kommer överens om att köpa rostade solroskärnor, fullkornsdigestive och nypon-apelsinjuice. Inte ens ett paket gifflar till Olles förtret. Året har sannerligen börjat oväntat.

när möts vi tre igen?

Linda åker tillbaka till Florens.
Josefin till Paris, och vem vet var hon tar vägen.
Jag åker till Kina, och jag vet absolut inte vart jag kommer hamna.